Ja, det börjar ju en dag i slutet av mars. Frosten låg på marken när vi steg upp kl 04.50. Det var mycket suckande kan jag lova. Hampus var hungrig och jag var trött, ingen bra kombination men valet var inte svårt, frukost. Vi gick upp och gjorde hans frukost samt välling till Sebbe som precis vaknat. Tvn gick igång på Cartoon som är en ständig närvarande kanal här hemma. Kaffebryggaren fylldes med nybryggt kaffe och jag vaknade till, wow.. en ny dag med solsken. Morgonen blev lite rörig då Hampus fick ett av sina många utbrott men det gick över efter en stund, det är så typiskt att han alltid ska sätta igång så fort Lowe vaknat och de bara måste reta igång varann. Mitt morgonhumör är inte roligt på morgonen, det går men ibland blir det för mycket. Frukosten avslutades, medicinen intogs, väskorna packades och de klädde på sig. Taxin kom skapligt idag, ibland blir jag galen på morgonpigga taxichafförer, ingen är klar här hemma 07.15 men då får man stressa. Idag funkade tiden bra, skönt för oss alla. Sen var det Lowes tur att gå iväg. Det var gymnastik så vi knallade på till skolan för att lämna skolväskan och sen till gympasalen, därefter gick jag och Sebbe hem i 10min för att sen gå till dagis. Nu är man hemma igen och värmer på mitt kaffe som alltid lyckas bli kallt. Förstår inte det, jag som alltid gör så mycket.. undras om det är för att jag alltid fyller på det kalla med varmt och som sen får stå och kallna igen då jag ställer ifrån mig koppen och är överallt med annat? Jag är som en duracellkanin tror jag, jag är både här och där och plockar med allt samtidigt. Inte konstigt jag har svårt att sitta still då jag aldrig tillåter mig det. Nu är jag hemma och måste iväg snart igen för att fixa med massa papper inför Hampus nya skolansökan till specialklass inför hösten. Jag vill ju få in han i en autismklass, det funkar inte med vanlig, både han, jag och klassen blir frustrerade av att varje dag få ha utbrott och saker som händer. Stackars honom, inte lätt att inte bli förstådd, jag blir tokig på okunniga vuxna som inte förstår, vill förstå eller bara struntar i det som sägs och behövs när vi sitter på möte med Habiliteringen. Men tur jag har hornen att ta fram ibland 🙂 nä, nu måste jag rusa. Detta blev mitt första inlägg här och känner jag mig rätt så blir det ett par sen glömmer jag av det 🙁 men jag ska göra mitt bästa. Ha en fin dag så får vi se om jag hinner skriva nåt mer sen igen. Puss och kärlek till er alla!