Ja så är det då Valborg igen, känns inte alls som det var ett år sen sist. Fort går det, lika fort går tiden för att jag ska glömma av att skriva ner det som händer för tiden tar liksom bara slut. Men jag ska fatta mig kort och berätta lite om hur veckan varit. Från och med i fredags så finns vi inte längre kvar i samhällets kontroller, vi är typ ”gömda” nu sen sekretessmarkeringen sattes in. Nu flyttar vi i dagarna till vår nya hemliga ort och då med hemligt namn och adress. Känns märkligt då vi helt plötsligt inte ”existerar” på några papper längre men ändå finns, och att vi hela tiden måste tänka på hur vi pratar och med vilka vi pratar. Vi kan ju inte säga vart vi bor, det blir ju svårt för barnen med kompisar men det får försöka lösas under tiden. Jag har tänkt mig skriva en bok längre fram om hur det här livet faktiskt varit, det är inte lätt att leva eller ha levt med en psykiskt sjuk man med stora missbruksproblem som hela tiden dessutom hotar och terroriserar sin familj och där jag då försöker kämpa med allt jag har och allt jag kan för att rädda mig själv och barnen i detta snevridna samhälle. Där allt man gör och säger istort sett vänds emot en, trots att man vet att man har rätt. I vissa myndigheters ögon är man en sämre förälder om du behöver be om hjälp, iaf så blir man ”utredd” bakom ryggen och de kollar upp en överallt. Så även om problemet inte ligger hos den normalt fungerande föräldern, som istället ber om hjälp för att klara av situationen och få det bättre för den och barnen, så blir det istället den som blir ifrågasatt och kollad. Ja jag vet, för jag har varit med om så sjuka saker så när jag väl skriver om det sen så blir det en del att skriva. T.om radioprogrammet Kaliber har hört av sig och vill veta mer om det som hänt och om myndigheternas maktmissbruk, ett stort men tyvärr vanligt problme i dagens Sverige.
Nu till nåt helt annat, jag mår rätt bra med tanke på omständigheterna men jag är frustrerad över barnens situation och hoppas därför de får komma igång så fort som möjligt med sina daglig verksamheter som de är i behov av. Så fort vi har landat i nya lyan så ska jag bara sätta mig ner och njuta och förhoppningsvis känna friheten igen, slippa terrorn och kollen från honom.
Nu hinner jag inte skriva mer, det är frukosttajm men jag ska försöka hinna med att uppdatera lite senare idag. Må väl på er och kärlek.
Puzz/ Bellziz