Lördagskvällen är äntligen här. Visst det är lugnt men det är samtidigt skönt och behövligt. Det var längesen jag hade sovmorgon och en lugn egentid på kvällen. Såklart jag saknar de små, absolut, det vore konstigt annars. Men det märks att kroppen är slut på energi. Har haft Mats här en stund i em/kväll och det är alltid lika trevligt med honom och hans sällskap. Vi var ute först med Sebastian, han är för go han.. han skulle gunga, då skulle Mats ta fart, och på ett visst sätt. Sen skulle han springa, han skulle åka sparkcykel och han skulle åka bil, allt på en gång. Men han somnade direkt vid 20tiden när jag la honom, han har inte sovit mer än ca 30 min på hela dagen och varit ute i blåst ett par timmar och lekt, sprungit om vartannat. Jag har släppt lite känslor nu sen igår då det var begravning av min älskade saknade farmor. Det kändes helkonstigt att se kistan och veta att hon låg där i, endast 3 meter från mig och inget kunde jag göra mer. En enorm saknad var det. Men jag vet ju att hon har det bra nu. Åkte hem vid 14.21 och var hemma 17.55, så det tog ett tag, då reste vi redan vid 08.27. Jag och Sebastian skulle åka till Sthlm och Sebbe skulle vara med min mor under tiden jag var där, Mats kom på morgonen och såg till att allt var klart här hemma när grabbarna skulle iväg då jag var tvungen att gå tidigare för att hinna med tåget. Var helt inställd på tiden 07.43 då tåget gick. Jo visst, vi kommer ut till bussen, då var kl 07.33 och jag kom på..skit, det var ju inte bussen som gick 7.43, det var pendeltåget. Det var rätt så kört att hinna med pendeln då så jag ringde Mats och vi fick skjuts till Mjölby där pendeln skulle gå vid halv niotiden mot Linköping. Då hann vi som tur var så vi kom upp till Sthlm vid tjugo i elva och sen var det dags för mig att åka till Skogskyrkogården med tunnelbanan. Mötte mamma först och lämnade av Sebbe till henne innan jag åkte. Så det blev en lång dag för oss båda, men han var jätteduktig som fixade att åka tåg både dit och hem och nästan sitta i vagnen hela tiden. Vi var skapligt trötta kan jag lova när vi kom hem. Som tur var så fick Hampus vara på kortis redan från igår efter fritids och sova där istället för att komma hem igår kväll och behöva åka dit imorse igen och Lowe åkte till sin helgfamilj. Så det var riktigt lugnt.
Det har varit lugnt annars med faktiskt från den andra fronten, har endast fått ett sms och det har jag anmält, för nu har han överträtt sitt kontaktförbud säkert 20ggr under 3veckor, inte illa för att veta om vad det innebär och ändå ta risken. Men är man dum i huvudet så är man. Jag bara hoppas vi hinner komma härifrån innan han får för sig att stå utanför dörren, då dör jag verkligen den dagen. Om nån frågar mig nu om jag är rädd för honom så svarar jag JA, ja det är jag. En person som honom som har psykoser och är sån som han, som har mordhotat en ett antal ggr under en månads tid och som är opåligtlig, ja det går det inte att inte vara rädd för. Han kan komma och vara jättesnäll, men han är inte det, han har en mask och när han väl får in en fot igen eller får kontakt så är han sådär otäck igen. Hoppas han håller sig borta eller att han blir tagen av polisen för alla överträdelser. Det sjuka är att det verkar som om vissa kan hålla på att bete sig hur som helst hur länge som helst utan att nåt händer.
Nä, nu måste jag fixa lite här innan det är dags för sängen. Har ju en tidig morgon i morgon med. Må väl alla härliga där ute. <3