Nu sitter jag här igen och bara känner mig helt tom. Jag kan verken känna bu eller bä. Och det är asjobbigt. Känner mig nästan lite gråtfärdig i detta läget. Hade inte tänkt att blogg nu då jag känner mig så här.
Varför åkte jag? Varför gjorde jag så? Och varför vek jag undan? Dessa frågor snurrar omkring i min skalle och väntar på svar. Svaren som jag inte har. Svaren som jag troligtvis inte kommer på. Och en sak till varför sa jag så? Ibland bara önskar jag att jag kunde sy igen min stora mun så att inget kommer ut i från den.
Det gör så ont! Överallt!