Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig så där tom igen. Så där dum igen. Och klumpen i magen är där igen. Beslutångesten kryper in på mig och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Vill jag gråta eller vill jag bara ligga tyst här i mörkret? Jag känner mig bara så trött och tröstlös.
Hur kunde jag vara så dum? Vad tänkte jag med? Varför var jag så där igen? Jag kommer ju aldrig att komma någon stans med detta.
Just nu känner jag bara stor besvikelse på mig själv och mitt beteende. Det är verkligen något jag måste bättra på. För annars kommer det att knäcka mig. 🙁
Det är så mycket som bara ligger och pyr där inne. Som verkligen inte har fått utlopp för sina saker. Egentligen vill jag bara blott allt, men då tar det väl hus i helvetet. Och det är inget jag skulle orka med. Kanske att det snart kommer fram ändå.
Ungefär så här hängig känner jag mig just nu. Tänk att man hade den här färgen. I början till mitt blonda hår som jag har nu.
Nähä nu får jag sätta fart om jag ska hinna allt här hemma. puss puss