En vän till mig gick bort i fredags. Har inte kunnat skriva om det förens nu då hon stod mig varmt om hjärtat. Greta hette hon, farmors syster är det. Det var dit jag åkte och fikade och snackade skit med. Hon fanns alltid där för mig när jag behövde prata av mig. Hon lyssnade på allt och kom med bra förslag att göra åt vissa saker. Hon viste mycket som det flesta inte vet om mig. Jag kunde säga allt till henne. Och de är få som jag kan det med.
Därför är detta inlägget så svårt för mig. Försöker att fortsätta att skriva men tårarna rinner bara ner för kinderna. Må du vila i frid och att du får det bar där uppe i himelen. Och att dina besvär ska vara borta. Jag kommer att sakna. Kommer alltid att minnas dig och våra samtal.
Miss you!