Hur många är dte som verkligen är trogna mot sin partner? Inte helt många tror jag. Inte för att jag har varit otrogen någon gång. Ligger inte för mig att vara det. Men vissa bara älskar ju det tydligen. Är det spänningen osm lockar er? Eller är ni bara uttråkade med den ni har? Varför är man tillsammans då om man hellre vill vara med någon annan. Och vart går gränsen? Går den vid prat eller längre fram. Om jag haden en kille skulle ju inte jag vilja att han ringde folk och pratade om deras förflutna. Då skulle ju jag bli sårad. Men varför gör man så? Den personen sårar ju båda två i det läget. Fatta vad jobbigt att vara den som hamnar i kläm.
Och jag har verkligen bestämt mig för att lämna mig i fred om ni redan har någon. För det blir bara dumt och konstigt. Plus att det är en annan som får ta all skit och inte den som borde ha det.
Och för det andra så kommer jag nog fan att bli en gammalnuka som kommer att bo i skogen. Där alla är rädda för mig för jag är så bitter och elak mot folk. De är vad jag kommer att bli om inte jag någon gång kan bestämma mig.
Men hur ska jag kunna betsämma mig när jag inte känner för något och om inte de andra känner för mig. Det har helt enkelt inte kilickat. Eller har det de? Ibland blir jag fan så trött på mig själv. Jag bara velar fram och tillbaka med vad jag vill. Och då kan det ju inte vara bra?