Fy fan jag vart i ridhuset idag med hingsten. Och när man väl ska börja trava knackar dörren. Jo då kommer en tränare, en ung flicka och en unghäst. Åh kul tänkte jag. Ah ja jag får väl tömköra han idag då. Går runt där inne och väntar på att mamma ska komma med grejerna. Och då kommer flickan rusandes med sin häst. Jag tänkte för mig själv det här kommer fan inte gå bra. Men tränaren fick tag i henne. Tur för dom. För jag kände verkligen hur hatet trädde fram i mig. Plus att hon smackade, skänklade och spöade sin häst något enormt. Inte fan på att de är skänkeldöva. Inte fan på att ni måste ha sporrar. GALEN!!!! Ja det är vad jag blir, för fan lärer använda era skänklar på rätt sett ska ni nog se att de till slut gör som ni vill. Fy fan hade jag vart hästen hade jag för länge sedan slutat lyssna. Det var ju till och med så att fafnir höll på att bli döv ett tag där inne. De bara stänger ju av i sådana lägen. Fattar ni inte de? Less är vad jag blir. Och ni ska säga att vi islandsryttare är amatörer. Knappast! Vi behöver inte en massa sporrar m.m. Vår lyssnar endå. Kanske för att vi rider med lite mer känsla. Okej jag ska inte dra alla över en kant, men nästan alla!
Så mitt råd till er: KÄNSLA!!!!!!!!!! Prova det någon gång vet ja.
Men i alla fall så red jag han faktsikt med dessa åbäck inne i ridhuset. Så ett stort plus till mig 🙂 Nehä nu får det allt bli sängen för min del. Är ju en dag imon med. Sov så gott puss puss