Det är fan e mig ett stort frågetecken? Om jag tänker tillbaka hur jag har varit och vilka tankar jag har haft. Mot vad jag har idag. Konstigt? Som Victoria kommenterade här förut om hur jag hade det runt omkring mig innan jag träffade Jonas. Det var gräsligt och inte fan brydde jag mig om det. Jag älskade min oreda, jag mådde bra av den just då. Men nu trivs jag inte en dag i det. Okej jag har det väl inte kliniskt rent för då skulle jag få jobba ihjäl mig 😉 Men så gott som. Jag har börjat att hata kartonger och grejer i. Och samla! HATAR DET! Så vart det inte innan. Plus att innan älskade jag utmaningen att få någon intresserad av mig, men inget vidare sen och de jag ville ha var bara ashols…… Skulle kunna nämna några välbekanta namn här i men å andra sidan hur skulle de då bli? Inte så kul för alla parter, så tyvärr så bjuder jag inte på den. Nu idag trivs jag väldigt bra med mitt samboliv och skulle inte kunna tänka mig att leva utan Jonas. Tänk er att dessa ord kommer från super signlen Jossan. Helt otroligt! Jag har blivit ett steg närmre vuxen livet, men jag måste säga att jag älskar fortfarande att vara galen även att jag inte har haft tid för det på ett bra tag.
Men snart kommer det komma ett roligt påhitt som kommer få alla att skratta i alla fall de som kommer att koma 😉