Ja nu har jag en dator som fungerar. Strömsladden har ju fortfarande inte kommit till den bärbara. Och att satta på den stationära är för jobbigt.
Ja vart ska jag egentligen börjar denna historie 😉 Ja micke och mamma bjöd med oss barn på julbord på Villa Gröningen i Alsjöholm. Ett pensionärspar som driver de. Så vi alla tänkte oss att detta blir gott. Allt kommer att vara hemlagat osv. Så i bilen dit satt vi och spånade på om det kommer att vara ett jätte gammalt julbord, ni vet grisfötter, hel gris osv…. Mamma och de låg före oss i bilen framför. Och mitt ut i skogen bar de. Fan en annan tänkte nu måstee vi snart vara framme. Men det ända man såg var skog. Och mitt i allt kom det en liten by och framför oss på vänster sida ser vi en stor byggnad med en massa galet fult juldekoration över allt. Och då menar jag verkligen överallt. Vi stiger in via pensionärskuvösen och det är då man börjar att tänka HERRE GUD vad är detta!!!! Hänger av oss och micke som han är kliver in där vi ska sitta och där alla sitter redan tillbords, då vi vart lite sena. Frun visar ut honom till glöggen och där börjar micke att servera sig själöv och de andra. Tupémannen kommer rusande och säger att han gör de? Okej varse god. Han börjar att dela ut. jag tackar artigt nej, men gubb fan ska ändå tvinga på mig en. Nej du gubben glöm de! Till bords ska vi göra våran beställning till dricka. Då börjas det igen med tupémannen (samma som vid glöggen). Han hör knappt vad vi säger och när det kommer till min tur säger Jonas ska vi ta en flaska vin? Ja det tycker jag och så pekar jag åt gubben att han kan ju ta det med Jonas så att han hör, men gubben envisas om att ta en beställning av mig och då säger jag att jag vill ha en flaska rött. En flaska? frågar han nog tusen gånger JA EN FLASKA! Och går vidare till de andra och kommer till Jonas. Vad vill du ha? Ja men jag ska ju dela med henne. Men han fattar inte utan frågar igen. Till slut går han och beställingen kommer och det roliga är att han tänker ge Jonas en must eller en julöl, men jag ska ju dela med henne. Tupémannen fick inte alls ihop det, hahahahaha!
Sen får vi börja med det kalla. Och nja det vart ju verkligen inget vidare om jag får säga det och när det vara kommer blir det fan bara värre. Jag tror knappt att hon har gjort något själv. Fy fan mamma scans köttbullar osv. Ni kan ju tänka er vilken besvikelse det var matmässigt. Men Jag ska säga er att det var länge sedan jag skrattade så mycket. Vi hade så jävla roligt så jag trodde att jag skulle skratta ihjäl mig ett tag. Vickan satt och försökte att tysta ner oss då vi blev lite högljuda och folket bara satt och tittade på oss. Men fan hon skrattade lika hög hon, hahahah. Men vad skulle man göra?
Tupémannen såg ju helt galen ut+ att man såg tvättlappen sticka ut 😉 Maten smakade skit och äggen var fulla av skal, så där hade man inget val än att skratta. Vissa av folket såg galet ut. Ett gammel par satt och funderade högt hur jag kunde ha min halsduk på mig innomhus, men det var ju en krage ju 😉 Jag vet inte mer vad jag ska säga. Jo deras presentbod var full av en massa konstiga grejer.
Jag tror att de inte gillade oss. Då vi skrattade och flamsade ganska mycket, men va fan man ska väl ha kul. Vickan och jag som satt vi elementen höll på att svettas ihjäl. De var så varmt att man fick mega rövsvett. Vilket katastrof julbord matmässigt alltså, men inte skratt mässigt. Så det är inget jag kan rekommendera.
Och på vägen hem berättar vi om våran resa till Ikea i Lindköping och hur vi hamnade i Gränna på hemvägen för Jonas. Och sen hur svårt det kan vara att ha Viccan brevid sig då hon bara helt plötsligt kan skrika stopp m.m. Och efter bara en liten stund skricker Jonas till:-OJ!!! Och håller i sig. Då hans er att vi skulle svänga där och så såg dte ut som att vägen framför oss tog slut, men den fortsatte bara. Så Ric bromsade så hårt att varingsblinkerns sattes igång, hahahaha.
