Jaha då har man idag varit och gjort en hinnsvepning hos BM. Och om jag vernös för detta besök då jag helst hade velat att förlossning skulle ha gått igång innan. Men icke! Den där inne vill verkligen vara kvar där inne… Och en annan är ju så jökla trött på att vara gravid. Men bryr den sig om de? Icke! Så nu har jag provat det hemska som alla beskriver de som. Ja och vist var det obehagligt och gjorde till en viss del ont. Men inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Mot slutet kände jag mig mest extremt kissig och som att det var väldigt retat där inne. Så nu håller jag alla mina tummar och tår för att det sätter igång inatt. Och att man äntligen får träffa den lilla krabaten där inne.
Plus att min mage spricker snart och det är mer ordagrant än vad folk tror. Då jag faktiskt har en massa sår på magen av att bristningarna faktiskt har brustit ordentligt och blivit sår! Måtte det vara över snart. Men jag kommer säkert att ångra att jag har skrivit det i den stunde. Särskilt då det smärtar som mest 😉
