Det är vad jag sitter och gör nu. Hur ska jag våga? Tänka om något jobbigt händer? Vem vet? Ingen kan ju svara mig på det. Utan det ända som finns att göra är ju att våga ta steget och visa att man finns där för personen och att man inte bara utnyttjar situationen eller gör den andra det. Hur ska jag kunna veta det? Tänk om jag bara slår på mitt försvar, den folkskygga och ganska elaka jossan. Den är ganska vanlig för mig att jag slår på den stilen. Det vore ju förjävligt om jag gjorde det. Plus att jag tycker faktiskt att det här lite pinsamt : / Kan inte riktigt hantera siuationen känner jag. Men jag peppar mig till att våga. Jag hoppas att jag inte bangar ur. Jag hoppas nog lite inombords mig att vi ses igen och snart 😉
Nu måste jag upp och titta ut lite kläder åt mig till morgondagen.
Ha det fint och önska mig lycka till puss puss
