Ibland undrar jag bara hur människor är funtade alltså. Vad tänker du med? Först ringa och göra så och sen ringa igenoch försöka att rätta till något som är så förstört. All min tillit till dig är borta. Jag vågar knappt tro på det du säger i telefonen till mig. Och så mycket som vi har ställt upp på dig och sen tackar du oss så här? Vem tror du att du är? Tror du att vi bara kan fixa allt på en vändning som vi har försökt att rätta till. Jag blir så förbannad att det kokar i mig.
Jag tror inte på dig förens jag ser dig imorgon. Då har du mycket att ta igen för att min tillit till dig ska kunna bli till 1% av 100%.
Jag orkar inte med sådant här jag blir ju helt förstörd av det. Det är ju nästan så att man åker på en psykssmäll av det. All den här stressen du har gett oss den senaste tiden. Julledigheten kommer verkligen i rättanstid.
Ska försöka att sova lite nu : /