Det är jag idag. Har varit och tagit blodprov. Och vad gör jag? Jag lipar av ren skräck. En snart vuxen kvinna sitter och lipar för en egntligen liten nål. men i mitt fall känns det som en bjässe nål och att jag kommer att dö. Och sen säger sköterskan tröstande; -Du satt ju still i alla fall och nu är det jobbiga över. Nja tycker fortfarande att det är jobbigt. Och nu bara tanken på att vänta på svar gör mig illa till mods.
Fast det ska ju inte vara något. : /