Ett liv utan hopp – delar med mig av min historia!

Eftersom livet är så orättvist inom en väldigt stor ram så tänkte jag att jag ska dela med mig av lite saker som hänt/händer och som påverkar mig samt väldigt många andra tjejer. 

För ca 3 år sedan började jag att få väldigt ont vid samlag och vid menstruationer. Vet inte vilken smärta som var värst. Började oroa mig för vad det kunde vara så bestämde mig för att boka in en tid på gyn. När jag kom dit gör man en vanligt gyn undersökning. Det visades sig att jag hade två ”bollar” på båda äggstockarna. Så jag fick en remiss upp till lasarettet. Gjorde ännu en undersökning där det blev bekräftat att jag hade två stycken cystor på vadera sidor av äggstocken och därefter blev det alltså operation. Operationen genomfördes med ett såkallat ” laparoskopi” , även kallat ”titthålsoperation”. Under operationen ligger jag lutad med huvudet nedåt och de blåser upp magen då det är enklare att ta bort dem. Så all tyngd blir över axlarna. Så ja, efteråt gjorde det väldigt ont och jag hade jätte mycket problem. Efter operationen fick jag veta att jag har något som heter ”Endometrios”. Och för er som inte vet vad det är så förklarar jag kortfattat ” Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom då vävnad som liknar livmoderslemhinnan finns utanför livmodern. Och denns sjukdom gör även att man har svårare att bli gravid, eventuellt helt steril ”. Länk : http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Endometrios/

Förra året fick jag kommande problem då mina menstruationer blev mer smärtsamma. Jag kontaktade läkaren igen och fick komma in för ytterliga en gyn undersökning. Då visade det sig att jag fått tillbaka cystor, och samma sak denna gång fanns de på varsin sida. Minns jag rätt var mina första 2×3 ca och denna gång 3×4. Självklart kände jag inombords hur allting rasade över mig och jag började fundera på framtiden med barn osv. Men än en gång fick jag genomgå en operation. Denna gång visste jag vad jag gav mig inpå så jag kämpade lite extra för att klara mig bättre denna gång. Operationen genomfördes bra och efter fick jag prata med min läkare om mediciner osv. Hon rekomenderade mig att använda det för att inte få tillbaka cystorna. Men, som sagt ” Jag och min sambo kämpar med att få barn” så medicinering var inget alternativ. Denna operation gjordes i mars detta år. Och och vi skulle försöka med våra planer och hade vi inte lyckats till januari 2012 så skulle vi återkomma… 

Nu kommer vi till det jag kallar ” Det olyckliga” 

Igår runt 16 tiden började jag få värk på vänster sida av ryggen. Märkte det då jag var ute och gick min runda med jycken. När jag kom hem igen märkte jag att jag inte kunde sitta normalt. Och jag kände hur en kvedande smärta både strålade och slog mig i nedre delen av magen. Jag kunde inte sitta, inte ligga, inte gå – ”helt rörelsehindrad”. Det gjorde så ont att jag faktiskt rent ut sagt inte kunde hålla mina tårar borta. Jag ringde min mamma i panik då min mamma är väldigt duktig på att lugna ner. Jag ringde sedan upp sjukvårdsrådgivningen och förklarade mina besvär. De gav mig en tid på Akut Jour inne i centrum. Jättebra tänkte jag! Tio minuter senare ringer de upp och säger att de inte kan hjälpa mig, så de hänvisar mig till akuten på Lasarettet. De faxade mina papper osv dit så jag ringde upp en väninna som kom med hennes sambo och hjälpte mig dit & tog hand om hunden. Fick vänta en timme säkert sedan fick jag komma in och ta puls, blodtryck och temp. Ingenting fel där! Sen fick jag vänta lite till sen kom jag in på gyn undersökning. Och gissa vilken julklapp jag får?! Jo, ligger där och tittar på skärmen och får återigen se en CYSTA! Brast i sorg inne i rummet. Blev väldigt känslomässigt. Denna cysta är 5×5 och trycker mot både urinblåsan och tarmen. Det gör fruktansvärt ont ska ni veta. Blev att ta blodprov efter för att kolla mina värden, fick vänta en timme på svar. Men allting såg bra ut förövrigt. Hade någon förhöjning av vita blodkroppar pga förkylning/infektion i kroppen. Så, nu får jag förbereda mig på ÄNNU en operation!!!!! 

Så, vad vill jag med detta inlägg? 

Jag vill dela med mig av detta till er som har samma problem- ni är inte ensamma! Och för er som inte har dessa problem – Lär er älska, förlåta, uppskatta och var glada över allting ni har och över de saker ni får, även om det inte är det fräckaste, dyraste, finaste eller största! 

Inom mig springer tankarna om min framtid tillsammans med min sambo. Kommer vi någonsin kunna få barn? Kommer han lämna mig om jag inte kan få barn? Kommer provrörsbefruktningen att fungera? 

Drömmen om ett familjeliv har blivit till en mera mardröm. Jag vågar inte tro, vågar inte hoppas längre. Livet är så orättvist. Och alla mina vänner, de har barn. Vissa har redan två! Jag är självklart jätte glad för deras skull. Men drömmen om ett eget barn har blivit till en stor sorg för mig. När jag ser barn skiner jag upp, jag drömmer mig bort och låter mina fantasier ta över mig. Fantasier där jag och min pojkvän tillsammans med vårat barn springer runt och leker. En kärleksfull familj, en son/dotter att vara stolt över! 

Ni som inte har vart med om detta, eller som inte ens har en susning om vad detta innebär. Ni anar inte vad man kämpar, hur sårad man inombords är. Hur smärtsamt allting är och hur man faktiskt ser ner på sig själv och känner sig värdelös och obetydlig. 

Tack för att ni ville ta del av min lilla berättelse! 

Kram på er