Liv ibland.. Hon är min vän sen runt 10 år tillbaka. <3 Vi har våra strider emellanåt. Det är mer än nådigt ibland. Vi beter oss som systrar som inte alltid är sams, det är ganska komiskt egentligen. Haha.. Jag älskar henne oavsett om vi sams eller osams. Det måste få vara lite sånt ibland, att man nöter på varandra, för annars blir det lätt en tråkig vänskap.
Vi fick pratat ut hon och jag igår och det samtalet gjorde mig glad och ledsen. Det var blandade känslor, men det kändes lättare efteråt. Visserligen fick vi samtalat via chatten, men det gör inget. Vi fick rett ut en del saker som vi blivit oens om. Vi drar inte alltid jämt, det är jag ärlig med. Hon är min vän för att hon inte lämnar mig och hon bryr sig vare sig hon tror det eller inte. Det märker jag när hon inte lämnar chattrummet när jag pratar med henne.
Vi löste en del igår och det kändes så bra efteråt och det var som en sten hade lyfts från mina axlar. Hon är en vän för livet. Vill aldrig lämna hennes sida. Hon är en fin tjej som tog sig tid att prata med mig, trots att hon ville lämna datorn och ville titta lite på tv, men jag kände att det var viktigare att prata ut. Hon stannade då. <3 Det gjorde mig glad även om det inte var så roligt och höra vad jag behöver jobba med.
Jag behöver hitta tillbaka till mitt gamla jag igen och inte vara den stela person jag blivit. Jag är inte som jag en gång var. Tappade nog mig själv sen jag träffade min fästman. 🙁 Det känns inte så bra. Jag mår ändå bra med honom. Han får mig att känna glädje och lugn.
Manella träffade jag på ”Tjejer och Teknik” sommaren 2001. Det är många år sen nu. Efter det tappade vi bort varandra. Sen en dag på gymnasiet såg jag henne i korridoren på Heleneholmsskolan och jag skrämde henne när jag gick fram och hälsade på henne. Hon var inte beredd på att jag skulle komma bakom henne och se om hon kom ihåg mig från den veckan. Det gjorde hon och sen dess har vi haft kontakt och umgått mycket.
Nu är det mer sporadiska träffar mellan oss. Vi har försökt att lösa det, men det har blivit hinder efter hinder eller så kan det tolkas som en massa ursäkter efter varandra. Jag vet inte, men det har inte blivit så ofta vi setts under en längre tid nu. Det är tråkigt att vi inte träffats så mycket.. Förlåt Manella för det! 🙁 Känner mig ganska dum över det. Aja, det är förgången tid och går inte att förändra. 🙂
Gjort är gjort och det är svårt att ändra på idag. Jag kommer inte ihåg hur jag var förut. Jag var nog en gladare person, men det har också hänt en del som förändrat mig och jag har inte kunna tackla det som jag hade kunnat med rätt stöd och folk som ställt upp när jag hade behövt det tidigare. Aja, orkar inte tänka på det nu.
Kanske inte det mest positiva inlägget jag skrivit hittills, men kände att jag behövde få det ur mig. 😉 Jag är en glad person annars, men mer stel tydligen än jag varit tidigare och känsligare för kommentarer och annat runt om mig. Trodde inte jag hade blivit känslig för det, men det är väl så det verkar. 😛 Jag har nog börjat bry mig för mycket om vad andra tycker om mig, istället för att bara vara mig själv igen.
Inte alltid så lätt att vara sig själv, när man ibland blir hackad på vid olika tillfällen. Det Manella och jag pratade om på chatten är något jag ska försöka jobba på igen. Har lagt det på hyllan, men det uppdagades igen, så då får jag börja ta tag i det igen. 😉 Lite hjälp på traven kanske och en spark i baken kanske??? 😉
Vi får se hur det blir med mig, men imorgon ska vi på visningen, ser fram emot det nu. 😉 Ha det bra, så uppdaterar jag mer ikväll. 😉
