Gårdagens roast var väl sådär va? Och Annies bidrag vann väl ganska rättvist. Synd bara att priset hon fick, att ringa en vän, sket sig en aning då telefonsamtalet bröts.
Och en annan sak med Annies roast var att jag hela tiden tänkte på Birro. Marcus Birro. Lät som honom när han brukar köra sin poesi i Kvällsöppet med Ekdal.
Och så Rodney då. Jag tänkte då man fick reda på uppdraget att han skulle passa perfekt. Han behövde ju i princip bara vara sig själv. Han går ju omkring och roastar för jämnan. Men det sket sig ju totalt för honom. Lite förvånande kanske. Eller inte. Många är dom som lider av denna scenskräck och rädslan att tala inför andra. Även den tuffaste, så att säga. Fråga mig bara.
Ps. Låt skägget växa ut igen, Peter. Detsamma gäller dig, Martin.