Im a survivor (och tjockis!)

Nae men se på fan. Jag överlevde? Inte konstigt det när jag, det första jag gör är att få en jävla sträckning i tjockislåret. Tänkte först fortsätta och bara skita i att det gjorde så jääääävla ont men då kom jag ihåg att snubben som höll i träningen hade sagt ”säkerhet först”. Så jag gick till honom och talade om hur läget var. Han masserade låret (ska jag lägga till att han faktiskt var snygg?) och det gjorde svinont!

”Jag tänkte att jag skulle fråga först men såhär gör jag på mina atleter, så hoppar det är lugnt”, sa han när han började knåda mitt lår. Jag tänkte att ”gör du något så står min sambo där och kan spöa skiten ur dig”. Men snabbt insåg jag att han faktiskt hade brutalt mycket muskler och kanske vägde 20 kilo mer än min sambo, så svaret blev ett krystat, ont pip som skulle betyda ”nej det är lugnt” och lät honom fortsätta gnugga mitt ben. Kul iallafall att han jämnförde mig med sina ”atleter”, det fick mig att känns mig lite mindre fet faktiskt. Sedan bad han mig värma upp lite och cykla på en cykel som stod lite avsides.

Jag cyklade la i 5 minuter, gick av och försöka göra en squat men det gick inte alls, det krämpade fortfarande på en speciell punkt på låret. Både han och jag förstod att jag inte skulle fortsätta och jag lämnade min sambo inför döden och gick ner för att iallaflal gå lite och försöka lea upp mig lite.

Lite senare blev det bättre i låret och jag gick en stund i rask takt istället. När CROSSFIT nästan var slut gick jag tillbaka för att se om min sambo överlevt. Och se på fan, jag överlevde! Träffade även söta lilla Elin där som undrade hur det gick för mig (det är bättre idag). Hon talade även om att hon haft en liknande upplevelse som jag första gången hon var där. Tur, jag trodde fan jag var för tjock för detta med men det händer nog gemeneman.

 (Bild på mig innan träningen med en Celsius citron/lime)

Hela kvällen blev ett fiasko. Jag blev så besviken på mig själv, kände mig ovärdig kvällsmat och hatade mig själv. Ansåg att jag hade gett upp, liksom.

Men, idag får jag kanske köra lite, på förmiddagen isåfall. För det känns som man har mycket att göra idag. Träna, träffa Sofia (så att hon kan bli frisk tills lördag då hon + sambo ska komma hit på lite födelsedagsmiddag tillsammans med oss och ett annat par), tvätta fönster, invänta soffa osv. Känns som hela min lediga dag redan är slut, kanske därför jag ville vakna såhär tidigt? Kanske ska börja med två fönster? Jo, alldeles strax…