Idag går jag nog på någon sorts lyckopiller när det gäller min lilla kärlek. Självklart är det så varje dag. Men just idag är det något speciellt. Ikväll ska jag till honom för att ses som vanligt. Han har en film på gång vi ska se. Jag tar med godiset och sen är vi redo för myskväll. Men jag beter mig som om vi ska träffas för första gången. Hjärtat slår lite snabbare än vanligt, nästan som om jag vore nervös inför att träffa honom?! Men jag är nykär. Det är jag verkligen. Han är verkligen något alldeles unikt, en person som verkligen har satt sig på djupet hos mig, och som tänker stanna. Eller snarare, jag kommer inte släppa taget om denna människa.
Nu ska jag hoppa i duschen, fräscha upp mig, äta lite god mat med mamma och Micke och sen packa ner godiset i väskan och gå bort till min fina.. som faktiskt bara bor 100m från mig, bra va?