Mitt liv är egentligen inte dåligt på något sätt. Jag har pojkvän, familj och vänner som jag älskar väldigt mycket. Jag är en av de människor som har så mycket som jag tar för givet. Jag har tak över huvudet och får mat varje dag o.s.v. Jag har fått gå tolv år i skolan och lära mig massor, trots att mycket bara har gått in genom ena örat och ut genom det andra. MEN.. trots att jag har fått ta del av så många saker som jag självklart är tacksam över så spelar mitt huvud mig ett spratt. Jag har tydligen fått förmågan att tänka alldeles för mycket på saker. Jag analyserar allt och alla. Minsta lilla ord och rörelse. Problemet är att jag alltid tänker det värsta kring saker. Ibland tänker jag saker som egentligen borde vara helt orimliga. Det är något jag verkligen måste försöka sluta med för det förstör mig inifrån och ut. Det gör mig fruktansvärt stressad och det har jag märkt av allt mer på sista tiden. Jag har sovit dåligt, varit väldigt tankspridd och framförallt irriterad. Jag hoppas att resan som börjar på söndag kan få mig att utöka mina kunskaper och erfarenheter så att jag har mindre att oroa mig för i framtiden. När jag var yngre älskade jag utmaningar, men vad hände sen? Varför har jag blivit så himla nojjig med allting?
Har inte alls skrivit här idag eftersom jag valde att lägga undan alla måsten. Sov hos Pontus inatt och eftersom han var ledig idag tog vi en lång sovmorgon. Vi vaknade runt tio och sen åt vi en frukost, kvarg och ägg..haha. Sen låg vi hela dagen och kollade på tv och hade det mysigt. Vi åt också en riktigt god lunch bestående av bullar.. så gott, det skulle jag kunna leva på. Vi smaskade faktiskt också på varsin glass till efterrätt.
Vid fyra stack jag till jobbet och nu är Angelica här för kvällsmys, och förhoppningsvis kommer Fia också snart, så det blir en alldeles perfekt kväll!