Nu har det som sagt snart gått två veckor här i paradiset. Tiden har gått fort samtidigt som det känns som att vi har varit här i en evighet. Vi har hunnit med så många olika platser så det känns som att det borde ha gått längre tid. Jag har haft ganska mycket hemlängtan dessa veckorna, men inte på det viset att jag vill hem härifrån utan snarare att jag hade velat ha alla nära här. Tanken var att jag ville komma ifrån allt som hade med min vardag att göra. Jag ville ha en paus från det och kunna börja om lite på nytt och upptäcka saker på egen hand. Jag är så extremt glad över att jag får dela detta äventyr med dessa tre tjejerna för de är underbara, men emellanåt önskar jag att jag fick dela detta med alla där hemma som betyder så mycket för mig. Vi alla fyra märker hur mycket vi tar saker för givet där hemma. Det kan handla om så ”små” saker som att alltid ha mat hemma, de där stunderna man får vara själv en stund utan en massa folk omkring hela tiden eller när man får vakna upp i famnen på världens finaste pojkvän. Jag är glad att jag gör denna resan dels för att jag får upptäcka ett helt annat sorts liv men också för att jag verkligen inser hur mycket jag behöver min familj, vänner och pojkvän i min närhet. Det som gör mig extra glad är att jag faktiskt har något sådant att komma hem till!!
