Idag är en sådan dag där jag funderar lite extra.
Det började med att passet idag ”bara” gick helt okej. Lite halvt nedstämd som jag var satte jag mig på cykeln för att ta mig hemåt. Det var motvind och jag kände hur jag trampade på i full fart i ettans växel, men kom desto långsammare framåt. Regnet piskade mig i ansiktet. Snart var jag iskall och öronen värkte.
Jag vet, att jag tränar för min egen skull. Det är inte alltid jag har gjort det, men idag vet jag att det är vad jag vill och att det är någonting jag kommer göra i hela mitt liv eftersom jag trivs med att röra på mig. Men ibland faller jag tillbaka i all den träningshets som funnits under större delen av 2013. När jag kom hem tänkte jag ofrivilligt på att detta passet inte var någonting att skryta om på Instagram, bloggen eller var man nu vill nämna det, men lika snabbt kom jag på mig själv och inombords gav jag mig själv en rejäl utskällning.
Efter att jag hade insett detta började jag tänka vidare. Kan vi egentligen skapa någonting idag och säga att ”det här har jag faktiskt åstadkommit på helt egen hand”? För oss handlar inte livet bara om att överleva en kall vinter. Vi människor har en förmåga att pusha varandra till saker, utmana varandra och få andra att agera på ett visst sätt. Vi vill imponera på andra och vi vill få beröm för det vi har gjort, gör vi då saker för vår egen skull?
Häromdagen hörde jag någon påpeka att det inte finns en enda arbetsgivare som inte googlar den sökande. Detta har följt mig ganska mycket. När jag googlar mitt namn kommer så himla mycket upp ända sedan högstadiet då vi började med bilddagboken. Jag själv tog bort mitt konto och därför kommer inga bilder upp, men vänner som har lagt upp bilder och skrivit mitt namn kommer upp. Det kommer upp bilder som jag själv har lagt upp på bloggen för många år sedan, gamla inlägg o.s.v. men samtidigt är det där verkligen gamla saker och ingenting som beskriver mig idag mer än att det på något sätt har format mig till den människa som söker in till arbetet idag. För varje inlägg jag gör, så hamnar detta på internet när jag googlar mitt namn. Det betyder, som vi egentligen alla vet, att allting kommer alltid finnas kvar på internet. Om jag söker ett jobb, ska bilden på en 14-årig version av mig eller vad jag gör på min fritid avgöra om jobbet är mitt eller inte? Vi har pratat så himla mycket om roller i skolan och har inte jag en viss frihet att göra vad jag vill med min roll på min fritid, bara jag sköter min roll som arbetare när jag väl står på jobb?
Att få höra detta gjorde att det ställdes om lite i hjärnan på mig. Vi kan alltså inte göra någonting alls idag utan att bli dömda? Jag kan inte ens skriva vad jag vill på denna bloggen, som faktiskt är min, utan att oroa mig för att skriva fel saker som kan komma att påverka min framtid. I bloggen tycker jag om att öppna mig och skriva av mig eftersom det faktiskt hjälper av någon anledning. Men jag kan inte det inser jag nu eftersom det inte är ”passande” för andra.
Det jag menar med att vi inte kan skapa något som helt är vårt eget är att vi alltid innerst inne samtidigt som vi skapar något, funderar på ifall det kommer ”sälja”. Eller är det någonting som har hänt, någon som har sagt eller gjort något som har påverkat den målning en konstnär skapar, den bok en författare skrev eller som får en träningskämpe att säga ”jag gör det för alla de som inte tror på mig” o.s.v…
Jag bara funderar lite över om vi verkligen kan vara oss själva någon gång, eller om det mer eller mindre alltid kommer vara något eller någon som får oss att agera på ett annat sätt..
Det enda som gäller är kanske att vi bara måste lära oss att acceptera läget vi befinner oss i idag, att vi inte kan göra som vi vill, när vi vill och hur vi vill eftersom vi alltid har någon som inspekterar oss, och när vi väl har lärt oss acceptera det och lärt oss att leva efter samhällets krav, då har vi funnit oss själv?
Jag älskar min blogg, men jag vet verkligen inte längre om sakerna jag skriver är mina egna ord eller om det bara är någonting jag tror att alla andra vill höra. Vi får se hur det blir, men det blir nog lite lugnt här nu.