Kvällstankar

Det är inte mycket rörelse på bloggen nuförtiden men ikväll känner jag för att skriva av mig lite. Det är mycket på gång just nu som tar upp mycket av mina tankar och jag förvånar mig själv över att jag faktiskt kommer ihåg allt jag ska göra. Idag är det en ynka vecka kvar tills att jag lämnar Sverige för att bege mig på nya äventyr och denna resa har varit allt annat än enkel att ordna med. Skolan har varit helt fantastisk, svarat på mejl enormt snabbt. Men det är så fruktansvärt mycket som har krånglat just eftersom att jag är svensk medborgare och allting sköts inom Norge. Men nu är allting fixat och det enda som finns kvar nu är packningen vilket nog kommer bli lite problematiskt.. haha!

Eftersom det endast är en vecka kvar nu så snurrar tankarna och det är mycket som ska hinnas med.Det är många jag ska hinna träffa och vi ska hinna med en hel del födelsedagsfirande! Jag vill verkligen det här, men det betyder också att jag kommer vara så himla långt ifrån familj, vänner och pojkvän. Det är en del av denna utmaningen som jag verkligen inte tycker om. Jag är otroligt hemmakär och har alltid varit det. Men samtidigt som jag fasar inför denna hemlängtan så är jag väldigt trött på min vardag här hemma just nu. Kanske hade det i och för sig varit annorlunda om jag inte skulle haft denna resa bokad men just nu rullar dagarna på utan att det egentligen inte händer så himla mycket. Så som jag lever min vardag just nu för mig varken framåt eller bakåt i någon form av utveckling. Jag är dessutom så otroligt trött på gymmet så det finns inte. Jag är inte omotiverad till att träna och tur är väl det eftersom jag ska träna som en galning på Bali, men jag har ingen lust alls att gå till Friskis längre. När jag sätter foten där så drar någonting genast ner mig och all motivation jag haft tidigare försvinner. Häromdagen glömde jag mobilen så jag kunde inte lyssna på musik. Klockan var åtta på morgonen och ut högtalarna spelas ”Killin’ me softly”. Jag kan ju inte precis säga att intervallerna på löpbandet gick som en dans på rosor precis.

Så för att summera det hela är jag faktiskt väldigt glad att jag ska iväg trots att det innebär mycket uppoffringar för en tid framöver. Jag behöver komma ifrån min vardag och mina rutiner och hitta nya och spännande mål. Jag hade däremot önskat att jag inte var så himla nervös för ditresan. Det ska bli spännande att möta upp ca 100 andra studenter i Doha.. Hello, här har ni svensken..ert svarta får..typ! Men allting löser sig tillslut och det har jag verkligen fått bekräftat efter allt krångel. För en sekund trodde jag att jag faktiskt aldrig skulle komma iväg på den här resan..