Jag har varit förälskad många gånger… för många för att hålla reda på… Men jag har bara varit riktigt kär en gång och det var med Mr B, som jag var tillsammans med i nästan 7år.
Vi träffades när han var 20 och jag 21, året 2003. Jag föll för honom första gången jag såg honom, det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Han har kommit att bli min bästa vän och det fanns inget jag inte kunde berätta för honom, kan berätta för honom. Han är verkligen helt underbar. Speciellt sista året kom han att bli precis som jag alltid velat att han ska vara, han har växt upp till att bli en underbar man.
Han fick mig att skratta så mycket men oxå att gråta floder. Varenda litet elakt ord sved rakt in i mitt hjärta, trots att det inte var menat att vara elakt. Han stöttade mig alltid när jag ville stasa på något, han stod alltid vid min sida. Han visste alltid när jag var ledsen eller sur, hur jag skulle reagera, hur jag skulle svara… han visste allt om mig. Han lärde mig hur jag skulle bete mig som flickvän, han lärde mig vad riktig kärlek är, vad det innebär att älska någon så innerligt och passionerat.
Men tyvärr tog det slut, inte för att vi inte älskar varandra eller för att vi växt ifrån varandra utan för att båda har för olika åsikter men det finns inget vi inte skulle göra för varandra.
Jag kan säga att jag älskade honom lika mycket när vi gjorde slut som i början av förhållandet, jag var minst lika kär i honom och efter så lång tid pirrade det fortfarande i magen när vi var tillsammans.
B kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Han var min första riktiga kärlek!
V