Jag kan inte direkt säga att jag har en bästa vän sen jag var 17 år. Jag har få vänner men de jag har är alla mina bästa vänner. Men om jag måste välja så skulle jag säga Viviana, orsaken till denna blogg. Och för några månader sen var det min boy…
Han och Vivi kom och försvann ur mitt liv tillsammans för 7 år sedan och i år. Viviana åkte till Chile för att plugga 2003 någon månad efter att jag träffade B, året då han blev min bästa vän. Nu är hon tillbaka 2010, några månader efter att jag och B gjorde slut. Båda kom in i mitt liv när den andra försvann. På något sätt kanske var det ödet… i don´t know.
Viviana och jag lärde känna varandra när vi var 4 år, Hon började på samma dagis som mig och sedan den dagen var vi oskiljbara. Vi gick i samma klass tills vi slutade gymnasiet.
Vi slutade dock umgås några månader efter gymnasiet då hon blev tillsammans med sin första riktiga pojkvän. Hon träffade honom några månader innan och redan då började vi bli osams. Hon förändrades alldeles för mycket, vilket hon sedan insåg. Vi tappade helt kontakten i några år och återtog kontakten då hennes far gick bort. Det var dax att bli vänner igen! Jag hade saknat henne massor och det var som att vi aldrig varit ifrån varandra. O sedan dess har vi varit bästa vänner igen. Vi har aldrig förlorat kontakten sedan dess, även efter flytten till Chile. Trots att vi inte umgåtts på 7 år har vi mailat fram och tillbaka om våra lyckliga stunder och problem, pratat genom skype.
Nu är hon tillbaka. Kom hem idag faktiskt och längtar tills på lördag då vi ska ses =)
Jag älskar dig Vivi och är glad att du är tillbaka. Välkommen hem till Sverige!
Vivi o hennes söta son
Lydia + Janu, Sherie + Ritia och nu Luisa… jag älskar er tjejer!!!
V