Avundsjuka är ju fult

Jag anser att avundsjuka är fult, spelar ingen roll om man är avundsjuk på någon som det går bra för. För det hjälper knappast en livssituation att man ljuger om att man har jobb/går skola enbart för att verka bättre än någon annan och/eller få andra att tro man sköter sitt liv galant, och jobbar och är så vuxen, fastän man istället får på stan och fikar och lever på sina soc pengar och är barnsligare än en 5 åring. Hur fan går det till och hur i helvete har man ens råd med en fika på stan, då fika på stan kostar en förmögenhet på fik ute. Jag bakade alltid hemma då jag var tvungen att leva på soc, jag tyckte inte att fikabröd och en kaffe på fik var värt det, då ville jag hellre köpa ett par rejäla vinterskor, eller mat för de pengarna istället för det ansåg jag var mer nödvändigt. Ibland stod jag och bakade med vänner eller stod ensam och bjöd sedan över mina vänner på kladdkaka & vispgrädde eller nygräddade bullar och drack kaffe/saft eller vad de nu än ville ha till fikabrödet.

Sen att man går runt och är avundsjuk på att ens vänskap är starkare och mer seriös, vuxet och ärligt än vad man hade med en annan Ja, då kanske man får ändra sin jävla attityd så kanske folk vill vara ens vän i lsutändan. Det är väl självklart att är man elak, osäker, falsk och pikar folk hit och dit och har sig, då får man ju räkna med att folk tröttnar på det usla beteendet och vännerna försvinner allt mer och mer. Tyvärr är det ju så.

Jag kan inte bli avundsjuk på andra, jag är på tok för självsäker i mig själv och det här har jag byggt upp själv tillsammans med vänner, och kvinnojouren då jag var i behov utav de men idag står jag faktiskt ensam. Visst, sambon och vännerna står bakom mig ifall att men jag är stark nog att jag klarar mig finnemang här i livet. Orka vara ledsen, deppig över att någon behandlar mig illa. Vad fan! Det är ju de som har problem med mig, bara för att jag är stark, att de går bra för mig med jobb, djur kärleken osv och att jag är snygg och har en urläcker kropp mm. Och de har ingenting.

Förr, då jag var mindre var man lite avundsjuk på vissa av mina närmaste vänner pga deras framgång och allt vad de var, men jag har hittat mig själv, min plats här i livet och jag duger som jag är. Jag är bara mig själv och passar det inte, då kan folk dra åt helvete. Jag kommer alltid stå upp för mig själv, kommer alltid vara ärlig och vara mig själv, ingen annan kan ändra på det. Jag älskar mig själv på tok för mycket för att låta mig påverkas av andra människors olyckliga liv. Jag tycker nästan synd om de och jag hoppas att de får hjälp en vacker dag. För ingen ska behöva må så jävla dåligt att de har behov att hoppa på någon annan.