Min praktikplats & sista veckan

I fyra veckor nu har jag varit på ett äldreboende här i stan. Jag var nervös och ny, jag visste ju inte vilka personalen var, vad de skulle tycka om mig och mitt arbete (man vill ju göra ett gott intryck – det vill man väl alltid?!) men jag visade lite av mina framfötter inför min handledare och visade att jag var en positiv glad och lätt person som vågade vara mig själv även i de mest stressiga och tunga situationerna och ja jag fick uppfattning utav att de i personalen var glada över att få in nytt kunnigt folk och var nog lite nyfikna på vem jag var. Gud vad kul!

Saker har utvecklats både till det negativa och det positiva – men jag gråter inte över det negativa, jag lär hellre utav det och låter inte det sänka mig eller/och får mig tvivla på mig själv (eller låter det få mig att tycka sämre om mig själv) Nej o nej! Jag LÄR av det genom allt, ja då menar jag angående allt och alla!

Ja och givet så går jag ju runt och ler åt det positiva då det är tack vare mig själv (och givet) tack vare personalen som jag har utvecklats väldigt mycket. Jag frågar hellre 100 frågor till de än att gå runt och vara osäker och ”gör fel” eller glömmer bort att göra något så personalen blir missnöjda/arga/stressade.

Jag var så glad då jag var på rast att jag tog en selfie på mig själv på rasten (i arbetskläderna) men glömde bort den (därför den kom upp i ett inlägg då jag nyss kommit hem) Men att jag är glad, alltså det visar ju att jag har tagit mig någonvart – äntligen! 3 år som arbetslös och sökt 108643 tusen jobb, man blir ju knäckt! Speciellt då man kan det här jobbet och trivs med det..men aldrig fått chansen att visa det.

Visst där jag sommarjobbade fick jag också pröva mina vingar men..ändå! Det var ju bara timvikarie vid behov och på sommaren, det här är en prövomånad sen om det går som JAG vill – anställd året ut?! Eller misstar jag mig nu?! Fan jag minns inte hur det var, aja! Haha är så Mycket som snurrar i huvudet just nu 😛

Sista veckan på praktiken..fan vad tiden har gått fort! 😀