Många anser att man inte bör ställa upp för andra, för oftast är det ju bara så att vissa bara tar och tar hela tiden. Att folk ska lösa problemen själva och vissa är ju rätt så egotrippade och själviska men kräver att folk ska ställa upp för de, vid jobbiga tider. Jag har en sån jävla tur, jag har inte såna idioter i mitt liv längre. Jag har bara bra människor i mitt liv där vi ger och tar lika mycket, livar upp varandra och är ärliga och omtänksamma mot varandra. Härligt va? Men det är för att jag och Robin ställer upp och är både fyllechaffis (vid behov) och stöttar vänner som har det tungt och tufft. Givet räknar vi med samma behanding tillbaka.
Dock är jag less att liksom vara den som visar intresse men folk inte kan visa tillbaka, därför vi är less på denna stad. Det är bara supa som gäller, inget att ta en myskväll på thairestaurangen, ta någon ensaka öl hemma (inte stor supa) och chilla. Snacka skit helt enkelt! När vi har vart uppe i Luleå hos K & J så äter vi alltid gott, dricker någon enstaka öl, cider och flummar & sjunger med låtarna på spotify och flummar järnet. Ändå är vi i samma ålder ungefär allihopa, kommer bra överens och den enda som är yngst är ju Robin men inte så mycket yngre ändå då K och J är 30 bast och så, men det är sååååååå skönt med människor som har barn men som även är mer vuxna (än andra) och undviker lika mycket drama som vi gör, för vem i helvete pallar med drama och osäkra människor? 🙂 Här i lilla Lycksele är de mesta dels drama och skitsnack, speciellt om folk de inte ens känner, wtf liksom hahah! No lifers baby?! 😉 Men sen är stan minimal, så kallar Lycksele för by 😛