Fick ett meddelande från H på facebook, hon sa att en av hennes vänner(?) farit in på sjukhuset och kan nu inte ta hand om lilltösen som hen hade hoppats på(?!) H skickade även en bild på bur och på lilltösen i den, helt ensam. När jag såg bilden, så brast mitt hjärta, ville bara gråta och få lilltösen därifrån. Jag skrev att vi inte vill ha buren, men lilltösen måste därifrån och börja om från början, på något vis innan det är försent. Så vid 19.00 tiden drar vi dit med Nikita som ska med och iaktta fallet, se hur honan är, hur hon mår och vars hon ska bo sen. Nikita är grym på dessa djur och vi vill bara djurets bästa <3
Ja vi pratar om en honråtta, som har varit utan en kompis(?!) sen hon var liten (3-4 veckor?) och har bott ensam i en lite större fågelbur..med enbart mänsklig kontakt, dock vet jag inte hur mycket kontakt men enligt H är hon ej hanterbar men är det en hona kan det finnas hopp och jag vet det bästa namnet för tösen om hon repar sig; Hope <3
Ja så blev det, från att ha en underbar dag och må bra till att känna medlidande för denna stackars råtthona 🙁 Men så jävla glad över att H hörde av sig till mig av alla personer och undrade om vi kunde göra något. Ja jag känner mig som råttornas Cesar Milan 😉 <3 Jag känner mig ärad och rörd, så tack H för att du skrev till mig/oss och tog detta med oss, nu ska vi se till så Hope får det bra 🙂
Jaja, jag uppdaterar mer om Hope senare. Puss så länge <3
