Min flum videoblogg blev tydligen en succe, fler gillade den och ändå gjorde jag inget speciellt bara flumma med heliumröst och lite stora ögon 😛 Men då undrar jag ifall jag ska börja videoblogga, 4 real?! Men frågan är ju då, vad exakt ska jag berätta om och vad jag ska prata om? Jag vill ju att ni läsare ska lära känna mig lite mer, det är ju inte så att ”POFF” nu känner du mig enbart via min blogg (vet ju 2 st som är stensäkra på vem jag är och känner mig) Yeah, really 😉 Dock så vet vi ju att efter Alexandras stora hit med sin grymma blogg, att man kan vara en jävligt bra skådespelare om man vill, eller ta exempelvis Hanna (vilken kung hon är) och det är skickligt och bra sätt, ja enbart för att få fler läsare osv.
Vad tycker ni? Videoblogg, HISS ELLER DISS?
Jag är velig ifall jag jobbar söndag (dagen efter vi kommit hem från Sthlm) eller om jag är ledig. Minns inte vad vi sa ärligt talat men det är så mycket i skallen just nu, om det ska bli bra mellan mig och syskonen eller om det förflutna ska komma mellan oss återigen (allt tjafs, bråk, missförstånd) ska sabba allt för våran framtid som syskon for good för det kommer de. Ju mer intriger, bråk och ältande och jag pallar inte av nån relation, det har jag även sagt till Robin och han förstår (vilket det inte borde) Man vill ju gå vidare någongång 🙁 Jag vill ju åka ner, inte bara för att säga hejdå till pappa, se till att han får sova gott, utan ändå passa på att bygga upp bandet med alla syskonen, ta igen tid och vi borde lära känna varandra på nytt för ingen utav oss är nog samma person som då vi bodde hemma med mamma och pappa. Jag vet att jag inte är den Annapanna som mamma alltid sa eller ”Fjärtsson” (som pappa kallade mig) faktiskt så känner jag inte igen mig själv, på bra och dåliga sätt. Jag har formats efter misstag, vidriga upplevelser, alla människor jag har mött, djur jag har förlorat, och idag är jag en sån som förtränger det som varit, lever i nuet och satsar till 110% på att få en ljus och härlig framtid. Är det ett bra tankesätt?
Och sen är man lite nervös angående allt med begravningen och alla känslor tankar mm som lär dyka upp, alla minnen, frågor. Och sen vet man inte vilken typ av musik som ska spelas, och om det gör mig till en lipsill eller får mig att le enbart för att det ger en fina minnen. Jag avskyr när jag inte vet hur jag funkar ibland 🙁 😉
Men just nu så hoppas jag innerligt att dom på jobbet hör av sig idag iallafall, gärna nu snarast helst nyss hahah eller om hon har gått på semester? *nervös* 🙁 Oohh noooooo!
Oj, nu ringer telefonen, måste ta det. Har med jobbet att göra! Yes!
Puss på er!