Begriper inte hur vissa är funtade?! Allvarligt talat – jag vet inte om man ska skratta eller gråta?! Kanske båda delarna?
Att vissa man inte ens känner går runt och påstår hur besvikna de är och att de känner sig huggna i ryggen utav en enbart för man vågar säga ifrån eller vågar säga vad man tycker – alltså lite konstigt då man inte ens har en sån bra vänskap eller relation att denne inte behöver bry sig ett piss.
Om man inte står mig så nära – vafan bry sig då? Slut sprid en massa dynga om mig som inte ens stämmer bara för du har kass självkänsla och inte vet bättre, vissa har inte levt tillräckligt länge märker jag då hjärncellerna inte är 100% utvecklade – jösses!
Det är långt ifrån mitt problem,om nån stör sig på vem jag är, gör, tycker, köper, hur jag lever mm eller om jag mår bra och har ett bra liv – eran huvudvärk eran avundsjuka.
Bästa är att bara låt mig bara vara om ni har ett sånt olyckligt tomt & ensamt och ödsligt liv att ni känner att ni bara MÅSTE skapa värsta dramat för att få bekräftelse och känna att ni duger och ja visst; jag bjuder på denna bekräftelse – FÖR DENNA GÅNG! Ge fan i att sprida dynga om du själv inte är fläckfri.
C ya!
