Fortsätt, fortsätt läs min blogg 🙂 Love it! När jag ser att statestiken är skyhög så blir jag så satans jävla glad. Love ya all! Ghaaa, jag har de bästa läsarna ever, trots att jag är urkass på att lägga upp bilder och bara babblar på men är så kul att se att det intresserar vissa. Ja, nu är ju min ”publik” blandad; vissa älskar det jag bloggar om och vissa blir sura, griniga och stör sig på allt – så trevligt! Jamen tjoho och skål så in i helvete, då har jag ju lyckats med att få både haters, folk som älskar min blogg, folk som blir avundsjuk på det jag skriver, folk som stör sig och blir sura på det jag skriver – det är ju det jag vill med min blogg – doh!? Och det här är ju den jag är, dock är det ju många därute som inte känner mig på djupet och som inte vet allt jag har gått igenom och vet vem jag är men som ändå surar och stör sig på det jag skriver. Varför? Är det som polisen sa till mig tidigare idag? ”Bakom datorn är det så sjukt enkelt att vara tuff och klaga/gnälla men irl vågar de inte säga eller göra ett dugg!” (?)
Hmm?! Ja men de är väl såna som tar allt så jävla personligt hela tiden, folk som är olyckliga och mår skit över att de måste stå ut med sitt olyckliga ”jag” 24/7?! Eller så är det såna där människor som inte riktigt vet hur saker & ting ligger till och vägrar ta reda på fakta eller älskar att lägga sig i saker som inte rör de för fem öre men de måste tillägga 140 saker för de har inga liv tyvärr 🙁 Vet många som sitter och håller på och tjorvar och klagar men själva har de ingenting märkvärdigt.
Dock sitter jag och Robin, och vi skrattar bara åt de och skakar på huvudet och fortsätter med vårat liv. Vi är lyckliga, de räcker väl? 😀 Right?
Men såna personer är ju nobody. Jag orkar inte med negativ energi längre, allt rinner som av mig som vatten på en gås, ja det blir att dumpa såna människor och jag ger de ett leende istället för att svära och starta bråk för typ ingenting, och speciellt inte för såna saker som inte betyder ett skit, som inte rör mig ryggen alls. Jag har förlorat en mamma, döden har knackat på dörren för mig och tagit djur jag älskat och brytt mig om och mamma var min bästa vän och hon lämnade mig på tok för tidigt. Varför fokusera på massa negativa saker och vara negativ och klaga och gnälla? Jag har en sån jävla tur att jag lever, är frisk och mår bra!
Enda jag kan klaga på är att jag så gärna ville att min mamma skulle träffa mina djur, höra mina underbara nyheter om jobb, skola och så givetvis få träffa och lära känna Robin 🙂 Hade hon funnits kvar och haft huset kvar och allt bara hade rullat på, hade vi kunnat vara där under jul och basta, dricka glögg och mysa järnet med tonvis av snö…dock i mina fantasier sker detta.
Ta vara på varandra istället och glädjs över andras lycka istället för att klaga & bli avundsjuka och försök fokusera på era egna liv istället, försök att själva må bra 🙂