Vad gör man om man känner att ens vänskapsband med en person sakta glider in i glömskan, där man misstänker att allt man känner en dag och tänker sprids vidare till fienden tack vare den här ”vännen”, när magkänslan skriker att något inte står rätt till, och där man känner sig bortglömd och oviktig?! Som även i det faktum njuter av att höra då du har eller har haft dåliga dagar för då försvinner den personens problem in i glömskan och fokuserar på dina tunga dagar och mår bra av det.
Nu menar jag att man kan vara hur lycklig som helst och vill inte ändra på något i sitt liv, men för den sakens skull så kan man ändå ha dåliga dagar ibland. Och det är ju tack vare dessa ”bajs” dagar, som man njuter lite extra utav sina skitbra dagar och njuter av att man faktiskt lever och mår bra på många sätt.
Magkänslan säger en sak, hjärtat säger en annan och hjärnan brukar man säga; tänker förnuftigt – men vem i helvete ska man lyssna på? Va? kan ni svara på det?
Man har lärt sig av alla smällar och folk som har behandlat mig illa tidigare, ni vet gått bakom ryggen och berättat varenda hemlighet vidare som man har delat med sig utav, till andra som inte ens har med det att göra, folk som är ens fiender eller ovänner.
Ta som exempelvis, ryktet om att vi skulle skaffa Meja vart det avundsjuka och skvaller och folk som la sina fula näsor i blöt som de inte hade något med att göra, likaså när det kommer till Nixa. Avundsjuka leder till rykten, skitsnack och en jävla massa skvaller & hat.
Vet ni vad jag kallar er? OFFER , ja ni läste rätt. Ni är offer utav avundsjukans smitta och giftiga grepp. Skaffa er ett eget jävla liv någon gång, skaffa er en egen inkomst och gå för fan till en psykolog/kurator för att bygga upp eran självkänsla och självförtroende. Är ni olyckliga med era egna liv, byt karl/flickvän, skaffa egna vänner (sluta jaga efter mig eller efter mina vänner), lär er att älska er själva. Och ge fan i att försöka sabba och trycka ner någon som det går bra för här i livet och som älskar sig själv och sitt liv. Det är mitt råd till er!
Ja men de är såna typer som hållt på med mig, nu när jag är stark och går min egen väg och gillar mitt utseende har folk varit på ask.fm och trackat, också i min blogg mm och pikat och härjat..de är så patetiskt..de påstod att jag ljög om att jag va lycklig mm, att jag egentligen var olycklig och att jag var ful mm. Alltså varför skulle man det? Jag är lycklig och det har ordnat sig i mitt liv och har lärt mig att se allt de positiva som sker o inte grubbla på all skit..så fucking onödigt. Och att jag e ful, de bevisar att de tycker att de sj är fula eller är avundsjuka..plus de behöver inte sitta och glo på mig då 😉
Ja det är fan det smartaste man kan göra för man märker med tiden vilka som är ens riktiga vänner..jag orkar inte med drama och skitsnack och osäkerhet. Mmm de är säkert, 2 st i runt 30 års åldern plus mina syskon håller på så ja de finns en anl till varför jag bröt med alla och vet du, jag har inte mått bättre hahah är det fel? 😛 Jaaa fan avundsjuka kan folk vara , bara de ger faaaaaaaaan i mig och ja jag vill helst inte veta om de hahahah xD
Oja men de blir att lyssna på magkänslan, haft nog med drama och osäkra människor i mitt liv som snackat skit och helvete 🙁
Avundsjukan är hemsk när den går till överdrift. En viss avundsjuka är normal tycker jag, men när man missunnar andra, trycker ned dem och försöker förstöra så har det gått för långt… Tråkigt att så många människor inte kan hantera avundsjukan. Stå på dig. <3
Usch, jobbig situation!
Jag rensar lite då och då bland mina kamrater, och jag har ingen skam i kroppen, bara ar bort dem från facebook och hoppas att de aldrig ska ringa mer, ringer de så svarar jag och berättar att nu är du alldeles för jobbig och tar alldeles för mycket energi, så jag orkar inte umgås med dig på ett tag. SLUT! BAM!
Kan dock inte fatta att det fortfarande sprids rykten när man är 30+, är inte det lite barnsligt!? :O Nej, du behöver inte sådana människor, klipp bort avundsjukan 😀