Jag begriper mig inte på folk, alltså är det bara jag som lever i nuet och blickar framåt? Fokuserar på vad man ska åstadkomma här i livet? Alla mål man har och vad man vill göra med sitt liv? Är det så att alla har fått någon slags fobi över att leva i nuet och framtiden och måste bara fastna i det förflutna? Har Alexandra rätt i det hon skrev? Där hon blir dömd över den hon ”var” och spelade förr enbart för att få fler läsare så bloggen skulle slå igenom? Seriöst, ska hon få sota för detta tills hon är 45 år? Det är fan sjukligt och patetiskt 🙁 Det är så jävla skrämmande att se hur folk resonerar och hur de funkar idag, det får mig illamående 🙁 Då kan man ju för helvete isolera sig, skita i begravningen, skita bli sams med syskonen och sen börja bråka igen med folk man precis har blivit sams med och så fortsätter vi med drama och fjortisbeteenden som förr? Eller? (Ursäkta mig för mitt burdusa beteende och mitt vidriga sätt att skriva men blir bara så lack och mitt humör är inte 100% bra nu då jag och sambon har fått polisanmäla en sak, är inte så jävla glad just nu..)
Men ja, jag kommer att bekänna och erkänna i detta nuet och detta gör jag bara en gång, sen vad jag än har gjort är ej relevant för det är inte bara en sak, okej?! Och jag minns faktiskt inte allt dumt jag har gjort då jag faktiskt (tro det eller ej) har valt att gå framåt, gå vidare, förträngt allt men ändå lovat mig själv att aldrig sjunka så lågt igen
JAG HAR GJORT MISSTAG, DUMMA JÄVLA SAKER OCH HAR FÅTT SOTA FÖR DET OCKSÅ, PÅ MÅNGA SÄTT!
Kom fan inte och säg att du är bättre, att du aldrig gjort några dumma saker i ditt jävla ”perfekta” liv. Jag har fått sota för mycket, och då är det väl saker jag kanske har gjort för 3 år sedan, 5-8 år sedan. Allvarligt talat jag vet inte när, eller vad jag har gjort/sagt eller någonting. Jag minns inte för saker jag varit med om med tiden, under och efter allt har fått mig att förtränga, man har haft annat i skallen så allt annat har tynat bort bit för bit. Och nej, jag har inte alltid varit stark och mått bra. Men vet ni vad?
Jag är inte den kvinnan/tjejen idag. Jag är en helt annorlunda person än vad jag var då, jag är starkare och ändrat attityd jämntemot mycket plus allt som jag har varit med om har ändrat mig fullständigt. Ska jag bekänna det? Jag kan ta det punktvis som har fått mig att ändra inställning, saker jag gjort och har varit med om som har fått mig att inse att jag måste skärpa till mig, sluta leva i en lögn och gaska upp mig och ta tag i mitt liv – för ingen annan jävel kan göra det åt mig. BARA JAG KAN DET!
- Jag har bott på kvinnojouren. Ja så är det var faktiskt då jag bodde i Piteå (det var innan jag fick hjälp av de och Pitebo att få en egen lägenhet i Öjebyn) så bodde jag där i någon månad där jag fick sitta vid ett bord med en kvinna från kvinnojouren. Vi pratade om mina tidigare relationer, vad jag varit med om sen tog hon fram en korthög, varav jag fick välja ut kort med saker som jag önskade i en framtida relation, varav de insåg att de hade en hel del att jobba på hos mig för jag var inte okej på någon plan. Jag fick givetvis ta emot kvinnligt besök men aldrig säga vars exakt jag bodde. 2 fd vänner, besökte mig och kollade så att allt var bra då jag bodde där, bjöd de på kaffe, fikabröd. ( Ja en av de fd vännerna har jag grävt ner stridsyxan med idag och det känns sjukt bra) No more catfights please 😉
- Jag fastnade i alkoholträsket. Ja det var då när jag mådde som allra värst. På många sätt, trots att jag hade fått egen lägenhet och allt så var det som att folk ständigt skapade drama och bråk från höger till vänster och allt jag ville var att börja om från början. Jag vill starta från noll och bara blicka framåt. Värsta var att jag drack då jag mådde som dåligast. Vilket blir en sjukt ond cirkel, så jag råder er att aldrig göra det, sök hjälp istället. Jag ber er! Dock denna person är jag ej idag, långt ifrån. Har inte hållt på med droger och dylikt men visst, alkohol är en slags drog i sig men idag dricker jag knappt någon alkohol alls. Kan ta en öl ibland, ett glas vin men inte så att jag missbrukar det bara för att jag mår dåligt som jag gjorde förr. Dock en fd bekant vid namn Lars, fick mig att hälla ut vinet ur både flaskan och glaset en gång då det verkligen höll på att gå illa. Han fick mig att inse att livet är skört, man lever bara en gång och han hade förlorat asmånga vänner, bekanta genom både alkohol och drogträsket, jag tog det som att han inte ville jag skulle hamna där också. Så den kvällen vände allt och jag tog tag i mitt liv. Sen träffade jag Robin och där blev det bara bättre.
