Varför är människor så konstiga? Jag menar så fort det är något som går så jävla fel i ens liv, vi mår jättedåligt över något typ sparkad från jobbet, ett dödsfall eller man bara mår dåligt och är allmänt deppig nej det är så fruktansvärt fel och dåligt att gå ut med det. Tydligen här i landet är det inte acceptabelt att må mer dåligt än någon annan. För antingen får du skit för att du mår dåligt och söker uppmärksamhet eller så sitter någon där och skriver kommentarer som lyder ”Ja du förtjänar att må dåligt” bla bla.
Men sen, om man mår jättebra och skriver att man är lycklig för det är just det man gör och är; att man mår bra och man är lycklig nej då är det också fel. Det är fel att må bättre än någon annan och påstår man att man är lycklig, då ljuger man om att man är det. Men varför ljuga om en sån sak? Om jag känner mig lycklig, det pirrar i magen, jag går runt och mår bra, ler och vill skrika av lycka då är man väl lycklig eller hur? Det är ju bara du själv som vet om du är lycklig, de vet väl ingen annan mer än dig?
Ursäkta mig men de som går runt och klagar konstant på hur man mår, känner – ni måste ha något allvarligt fel allihop, jag tror inte att NI är så speciellt lyckliga och glada själva och då måste ni klanka ner på andra. Speciellt inte om ni går in på en blogg och stör sig på allt man lägger upp, och påstår man ljuger och att det är fel att vissa mår dålig över något. Sök hjälp mina damer och herrar och låt oss andra vara ifred.
Mår man dåligt, då är det helt okej enligt mig, du kan inte direkt bestämma över dig själv att ”idag ska inte jag må dåligt” för det är inte du som kan bestämma över det jämnt och ständigt. Visst, vissa kan försöka tänka på allt annat ÄN det dåliga, och fokusera på roliga saker istället så man inte ska grubbla hela tiden. T.ex om det tar slut med ens partner, jag har fått höra att man ska gråta järnet MEN även träffa folk dvs vänner mm så man inte ska tänka så jävla mycket.. Jag tror många mår dåligt över många saker, vi kan inte alltid förhindra att dåliga saker händer, det kan ingen. Jag kan erkänna att även om jag är lycklig så finns det saker som gör mig mindre lycklig, ex att jag inte har några föräldrar kvar. Det är ju en saknad. Men varför fokusera på det man INTE har, varför inte sitta och tänka på det man faktiskt HAR!?