Att blogga är att leva, är att minnas, är att känna, är att samla, är att vara…
Att känna sig blue är mitt sätt att hantera mig själv, när saker och ting tar ut sin rätt, när saker och ting inte är som de borde och inte är vad de ser ut att vara
En blå sång är den som spelar i mitt inre, när jag sitter ensam i mörkret och bär på en obestämd längtan. En blå längtan, svävande likt en såpbubbla, mot högre höjder.
SuzanneVega, med sin spröda röst och vackra text ger mig fortfarande, efter alla dessa år sedan jag först hörde sången, rysningar i hela kroppen

1 svar på ”Heeeej smyger jag lite försiktigt fram med”
Kommentarer är stängda.