Jag har alltid kört mitt eget race och kanske inte alltid brytt mig om säkerhet så som jag egentligen borde, alltid tänkt ”-de händer inte mej”, men nu har jag fått en tankeställare. Det har inte hänt något eller så men när jag såg en älskade göra de samma fick jag den där klumpen i magen och blev ängslig och orolig ifall de kunde hända något.
usch, vilken otrevlig känsla. Jag har sett andra hålla på och strunta i säkerhetsrutiner, som egentligen är så enkelt att följa, men aldrig brytt mig om de för det har inte varit någon när och kär till mig och jag har ju själv alltid struntat i de.
Jag tror jag börjar bli riktigt vuxen nu när man ska börja tänka och oroa sig så mycket 😉 de är kanske bra också att man blivit lite klokare.
Jag ska verkligen ta vara mer på tiden när jag är hemma nu.
/fröken Ell-em