Blanda inte ihop min personlighet och min attityd,
min personlighet beror på vem jag är och min attityd beror på vem du är.
Jag stör mig så otroligt mycke på människor som ska prata, direkt ljuga, för sin egen fördel. Det fanns absolut ingen anledning till de, jag förstår inte varför du gör så här om och om igen när du i slutändan alltid själv åker dit eftersom människor ser rakt igenom det till slut.
Vi har gemensamma vänner, de kommer vi alltid ha i den här världen, speciellt vår lilla stad som vi båda lever i. Du blir plötsligt sur på mig och ännu idag vet jag inte varför, jag gjorde dig en tjänst när jag igentligen skulle få vara med själv och festa. Nästa gången var det din tur att ställa upp för mig men några dagar innan så börjar du plötsligt ignorera mig och vägrar ge svar på vad som händer, jag blir såklart skitarg för jag fattar att du inte kommer ställa upp och bråket är igång… Eller bråk och bråk, jag får ju nästan inte något svar alls från dej mer än att du tycker jag är så otrevlig och självisk som inte frågar hur du mår eller bryr mig om dej. Jag ringer våran gemensamme kompis och säger att jag inte vet hur de blir nu eftersom jag bråkar mig dig, jag ber han om ursäkt och säger att jag själv kan fixa det. Vi pratar inte mer om dej än att han tycker de är tråkigt att vi inte kommer överens. Nu kan man väll egentligen säga att bråket börjar, eller du tycker de iaf och säger att pga mitt uppförande så tänker du inte ställa up…! Jag hade liksom redan fattat de.. Du säger att du redan fixat fram någon annan som ställer upp. så bra, då är kvällen räddad för oss och vår vän då säger jag, Ja, men inte för dig är ditt svar.. Jag fattar ingenting, jag fattar inte vad jag har gjort, varför är du så arg på mig?
Jag ringer vår vän och han säger att vi skiter i de eftersom de inte blir rätt att utesluta någon av oss och jag håller med lite ledsen förstås.
Jag har ju ändå inget att göra längre den kvällen så jag ställer upp för min kusin och våra kompisar istället, bättre än att sitta hemma och sura, får höra att du är där och jag får sådan lust att leta upp dej och ansikte för ansikte fråga vad som är så fel, tur för oss båda kanske så hittar jag dej inte. Det som suger mest var att du var där med vår gemensamme vän som du pratat med så illa om mig att jag inte ens fick köra er, han kom med sin förklaring eftersom han inte ville ha bråk men ändå ville dit och du bara ljög och ljög för att få bort mig. Du lyckades, du förstörde min kväll för att själv inte behöva ställa upp och istället få vara med själv.
2012 lärde mig att inte alla människor är menade att stanna i mitt liv för alltid
/Ell-em