Det som började som en enkel deal. En alkoholstinn natt som blev en lång kyss och ett skrattsammanbrott över vårat försök till att ha sex. Vi bestämde oss för att fortsätta. Vänner med fördelar. Det skulle aldrig bli mer än så, jag var inte kär, han ville inte, men tre månader senare är allting väldigt annorlunda. Tre månader senare är vi båda två ute på hal is. Polerad av halva uttalanden och till hälften dolda hintar. Ord som ingen av oss vet hur vi ska tolka. Beröringar som kan betyda allt och ingenting. Meddelanden på Facebook där smilysarna inte räcker till för att få fram hela sanningen. En saknad som saknar gränser. Ett stilla hopp om någonting som kanske aldrig blir. En het önskan om att berätta allt och en enrom rädsla för att avslöja för mycket. Jag vill bara ha hans kärlek, är det så mycket begärt?
1 svar på ”Knullkompis”
Kommentarer är stängda.
Det va bra