Drömmarna om det där återseendet där allt bara väller ur dig. Hur du älskar mig. Hur du saknat mig hela helgen men inte velat såra henne. Hur du kände vem som var den rätta när vi äntligen hördes via Facebook igår. Vi träffas och möts i en lång passionerad kyss. Jag sover över hos dig, vi har det bästa sex vi haft hittills och ligger sedan tätt tätt intill varandra. Du mumlar ord i mitt öra, stryker mig över håret, håller om mig hårt, hårt, hårt. Jag har svårt att somna på grund av alla fjärilar i magen. Lyckan och förälskelsen som griper tag i mig. Vi spenderar en vår och sommar ihop, hand i hand, kyssandes i parker.
Drömmar och fantasier som kommer att stanna vid just drömmar och fantasier. För mer troligt är att vi kommer höras via flirtfair.se och du kommer bubbla över av känslor för den här nya tjejen från http://www.flirtfair.se/kvinna. Jag kan se dig framför mig, sitta framåtlutad över datorn och chatta med oss båda samtidigt. Lätt samvetstyngd men sprudlande förälskad. Fråga hur min helg varit och jag kommer att hålla undan sanningen för dig. Hur saknaden efter dig hindrat mig från att njuta av någonting överhuvudtaget. Trots massor med vänner på besök och ett fullspäckat schema. Med tårar droppande ner i tangentbordet, den sorg som legat och tryckt hela tiden men som nu får fritt spelrum när hoppet slutligen grusats, kommer jag fortsätta chatta med dig som om allt var som vanligt. Fortsätta driva med dig och tacka ja till att ses i veckan. Låta samtalet rinna ut sanden, krypa ner under täcket och bara känna precis hur ont det gör. Döva det hela med mat och en orolig sömn.
Det är så här otrohet känns. Nej, jag vet att vi aldrig var ett par men du kan inte påstå att du inte har skuld i min sorg. Alla dina ord, de var bara ord eller hur? Tomma ord sagda på fyllan som du inte menade någonting med. Att jag sedan trodde på dig kunde ju inte du veta. Lycka till, till dig och din flirtfair -brud!