Dom flesta 12 \u00e5ringar bygger kojor, leker kurry g\u00f6mma och Cowboys och indianer, och visst var det kul.<\/p>\n
Jag gjorde ocks\u00e5 allt detta fast med en twist.<\/p>\n
1994 april. Danmark<\/p>\n
12-13 \u00e5r<\/p>\n
I ca 80 km timmen fl\u00f6g jag ned den smala skogs v\u00e4g ned till v\u00e5rt g\u00f6mst\u00e4lle.\u00a0 Adrenalinet var p\u00e5 h\u00f6gt tryck och pumpade s\u00e5 h\u00e5rt att varenda svettpor i kroppen hade fullt \u00f6ppna varav. Det k\u00e4ndes som jag var p\u00e5 toppen av v\u00e4rlden och inget kunde r\u00f6ra mig. Skogen jag fl\u00f6g igenom k\u00e4nde jag b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gon annan, jag spenderade m\u00e5nga timmar varje dag d\u00e4r. Vi hade allt h\u00e4r. V\u00e5r samlings plats ett par madrasser som vi hade snott fr\u00e5n r\u00f6dakorset, knivar och ett kassask\u00e5p som vi hade f\u00f6rs\u00f6kt att \u00f6ppna i sen jul helgen! Maskiner jag \u00e5kte p\u00e5 tillh\u00f6rde hemtj\u00e4nsten. Varje dag d\u00f6k han upp, \u00f6ppnade den gula boxen han hade bakp\u00e5 och tog ut en lite l\u00e5da som inneh\u00f6ll mat till Hr Frans. Det hela var planerat, eller ja s\u00e5 mycket man nu kan planera n\u00e4r man \u00e4r 13 \u00e5r. Jag tyckte vi hade en skotts\u00e4ker plan s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r ingen plan B.<\/p>\n
Trots jag hade planerat gjorde jag inget p\u00e5 ett par veckor, men jag visste att det var n\u00e5got jag var tvungen att g\u00f6ra om jag ville ha den respekten och vara ledare i v\u00e5r grupp, nu hade jag \u00e4ntligen chansen. Oscar hade flyttat och det var en tyst makt kamp om hans position som ledare. Gjorde jag inget snart var jag s\u00e4ker p\u00e5 att Charlie eller Kenneth skulle hitta p\u00e5 n\u00e5got som fick dom att se grymma ut och min Changs att vara ledare skulle f\u00f6r alltid vara \u00f6ver.<\/p>\n
Vi skulle samlas hela g\u00e4nget vi 12 tiden f\u00f6r att diskutera vem som var den nya bossen, och om jag skulle komma flygande ned p\u00e5 en motorcykel var det inte s\u00e5 mycket att diskutera. Jag inv\u00e4ntade hemtj\u00e4nsten, han kom tidigare \u00e4n vad jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat. S\u00e5 fort jag h\u00f6rde ljudet av hans motorcykel b\u00f6rjade jag svettas och tankarna satt ig\u00e5ng. T\u00e4nk om det \u00e4r n\u00e5got helt annan \u00e4n jag \u00e4r van vid att k\u00f6ra p\u00e5 cross banan, t\u00e4nk om han inte l\u00e4mnar nycklarna i som han brukar g\u00f6ra, och v\u00e4rst av allt t\u00e4nk om jag inte kan starta den, d\u00e5 \u00e5ker jag p\u00e5 storstryk igen eller s\u00e5 ringer han polisen, jag hoppades p\u00e5 stryk om jag f\u00e5r v\u00e4lja mellan det och polisen, det \u00e4r l\u00e4ttare att ljuga om n\u00e4r man kommer hem bl\u00e5 slagen eller om polisen kommer hem med en.<\/p>\n
Som vanligt hoppade han av maskinen och l\u00e4mnade nycklarna i. Nu h\u00e4nder det, nu \u00e4r det p\u00e5 riktigt s\u00e5 fort jag h\u00f6rde han st\u00e4ngde d\u00f6rren intill Frans hoppade jag p\u00e5 motorcykeln. Och f\u00f6rsta chocken blev verklighet, den v\u00e4gde ju massa och jag kunde knappt h\u00e5lla den. N\u00e4r jag drog den mot mig fr\u00e5n sidan var den s\u00e5 tung att jag var tvungen att s\u00e4tta ena benet bakom mig och trycka till med hela kroppen. Jag lyckades att luta den tillbaka p\u00e5 sitt st\u00f6dbenet och visste att jag kunde starta den d\u00e4rifr\u00e5n och sparka upp den sen n\u00e4r jag hade kommit iv\u00e4g. Jag vred nyckeln 2 steg och den var start klar. Sprakade ut kickstarten och hoppade till p\u00e5 den. motorcykeln vaknade till med ett ordentligt vr\u00e5l det var som att sitta p\u00e5 en galen T-rex som vr\u00e5lade ut av all kraft. Tryckte in kopplingen och stampade ned till f\u00f6rsta v\u00e4xeln, nu h\u00f6rde jag hemtj\u00e4nsten gubben skrika \u201dVa i helvetet\u201d s\u00e5 detta var det point of no return! Sl\u00e4ppte kopplingen och fl\u00f6g iv\u00e4g som ett skott. P\u00e5 v\u00e4g ut fr\u00e5n parkeringen slog st\u00f6dbenet i marken och upp p\u00e5 sin plats vid cykelns sida.\u00a0 Jag vinglade ut p\u00e5 v\u00e4gen och vred om gasen ordentligt. Det var som att bli skytten ur en kanon, in med kopplingen och sparkade upp till andra v\u00e4xeln och strax d\u00e4r efter 3e. Efter bara ett par sekunder blev den rasande mannen bara en lite prick bakom mig. Men jag visste att jag inte var s\u00e4ker \u00e4n, hade fortfarande ett par kilometer att k\u00f6ra f\u00f6rr\u00e4n jag var i skogen och kunna k\u00e4nna mig s\u00e4ker. Omr\u00e5det som jag var i var ett av Danmarks mest kriminell belastade omr\u00e5den och det var st\u00e4ndigt polis som patrullerade. Jag var ganska s\u00e4ker p\u00e5 att dom var lite sv\u00e5rare att komma ifr\u00e5n \u00e4n en hemtj\u00e4nst gubbe tills fot.<\/p>\n
I en enorm hastighet fl\u00f6g jag \u00f6ver torget d\u00e4r dom gamla handlade sin frisk fisk och flock byggarbetare satt och \u00e5t lunch. Jag s\u00e5g deras blickar n\u00e4r jag fl\u00f6g f\u00f6rbi dom, en del reste sig och utav vad jag kunna tyda p\u00e5 deras blicka och l\u00e4ppar s\u00e5g det inte ut som dom var dom inte glada f\u00f6r att se mig.<\/p>\n
P\u00e5 andra sidan av torget var det en l\u00e5ng rakstr\u00e4cka d\u00e5 jag verkligen kunde se vad maskinen gick f\u00f6r, jag drog till ordentligt i gasen och \u00e4nnu en g\u00e5ng k\u00e4nde jag adrenalinet sk\u00f6tts genom hela kroppen. Jag har ingen aning var min hastighet var men jag k\u00e4nde att det inte var mycket acceleration kvar att ge. Vid det h\u00e4r l\u00e4gre b\u00f6rja min rakstr\u00e4cka ta slut och jag skulle sv\u00e4nga ned i skogen, dessutom k\u00e4nde jag mig n\u00e4stintill blind. Det st\u00e4rka vinden hade kl\u00e4mt ut varenda t\u00e5r i mina \u00f6gon och jag k\u00e4nde hur jag hade mosade insikter i pannan.<\/p>\n
V\u00e4l nedre i skogen drog jag ned hastigheten s\u00e5 m\u00e4taren visade 80. D\u00e5 inte motorcykeln var en cross cykel som jag \u00e4r van att \u00e5ka p\u00e5 var det ganska kr\u00e5ngligt att komma till v\u00e5rt g\u00f6mst\u00e4lle dessutom var den otrolig tung!<\/p>\n
n\u00e4r jag v\u00e4l kom upp stod dom andra i g\u00e4nget och v\u00e4ntade, n\u00e4r dom fick syn p\u00e5 mig och maskinen utbr\u00f6t dom i ett jubel. Dom sprang och mot mig klappade mig p\u00e5 axlarna, inspekterade cykeln och st\u00e4llde alla fr\u00e5gor som gick att st\u00e4lla. Jag var super stolt och sa att det var s\u00e5dant som en ledare g\u00f6r och jag inte var det minsta r\u00e4dd eller nerv\u00f6s. Kenneth fr\u00e5gade vad det var som hade h\u00e4nt med mitt ben? Jag kollade ned och s\u00e5g att mina jeans var genom blodiga vi smalbenet. Jag ins\u00e5g att det m\u00e5ste ha varit st\u00f6dbenet som har tr\u00e4ffat mitt ben n\u00e4r det slog i backen. Men k\u00e4nde aldrig n\u00e5gon sm\u00e4rta av det p\u00e5 grund av all adrenalinet. D\u00e4r emot b\u00f6rjade sm\u00e4rtan nu borra sig in ordentligt, jag gjorde mitt b\u00e4sta f\u00f6r att inte vissa att jag hade ont. Nu 18 \u00e5r senare har jag kvar aret p\u00e5 benet det \u00e4r som min egen medalj.<\/p>\n
Fr\u00e5n och med den dagen var det aldrig n\u00e5gon som ifr\u00e5ga satt vi som var gruppledare.<\/p>\n
\/BVSA<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Dom flesta 12 \u00e5ringar bygger kojor, leker kurry g\u00f6mma och Cowboys och indianer, och visst var det kul. Jag gjorde ocks\u00e5 allt detta fast med en twist. 1994 april. Danmark 12-13 \u00e5r I ca 80 km timmen fl\u00f6g jag ned den smala skogs v\u00e4g ned till v\u00e5rt g\u00f6mst\u00e4lle.\u00a0 Adrenalinet var p\u00e5 h\u00f6gt tryck och pumpade … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2935,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-34","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-projekt-bvsa"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/34","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2935"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=34"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/34\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=34"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=34"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/bvsa\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=34"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}