Vi var på Söderhof igår. Det var jätte fint. Aldrig vart där förut satt igår rök min oskuld … Haha! Skojja ju bara … Men i alla fall, det var första gången. Hade väldigt roligt. Efter gick vi till Metro. Festade gärnet och hade kul. Sen tänker jag bara lämna det dör. Så PUNKT SLUT. Inget mer att säga/skriva. Nu sitter jag här och är allmänt jätteseg. Funderar på att gå ut och gå, rätt mysigt att gå på promenad även om vädret är dåligt. Det ända som saknas nu är en fin pojkvän som värmer min hand under promenaden. Ibland saknar man att ha ett förhållande. Allt det gulliga och mysiga. Men det blir alltid så mycket bråk i mina, jag är nog jävligt jobbig att vara ihop med tror jag. Jag försöker alltid att ändra på dem. Varför kan man inte bara acceptera varandra för vad man är? Eller snarare, varför kan inte JAG det? Accepterar man inte den andre, är man verkligen kär då? Eller är man kär i personen man tror att man kan ”skapa”? Vad jag tänker, tänker för mycket nu. Vill inte ens ha en pojkvän. Eller? Vill jag? Åh, nej nu slutar jag upp med det här.
Puss & Kram