Fortsatte öva att komma upp med framhjulet. Prövade även lite grann med bakhjulet men.. Mitt första mål är ju att kunna göra ett hopp och sedan ta mig vidare där ifrån. Felet med mig är att jag oftast vill se färdiga resultat på en gång. Vist, kan man säga att det är både negativt och positivt för det gör ju mig till den envisa personen jag är idag. Jag vill lyckas och jag ska lyckas. Men som med allt annat så växer inte kunskap på träd, man måste öva sig till den, repetition på repetition. Så denna gången ska jag lära mig att ta ett steg i taget, små mål är vägen till det stora målet. Idag blev det framsteg. Jag lyckades inte komma upp med bakhjulet men jag lyckades komma högre upp med framhjulet. Det gör mig till en riktigt glad tjej. Ju mer framsteg jag gör, ju roligare blir det och ju gladare blir jag. Det kändes kanonbra att få komma ut och öva lite grann idag. Tidigare dagar har inte vädret tillåtit det. Det har regnat och regnat, men inte idag. Idag har solen lyst hela dagen och det var perfekt väder att ta med lillsyrran och hennes pojkvän ut på en lång vända med longboarden och cykeln.
Även lillasyster prövade cykeln och tyckte det var riktigt roligt. Hon var jätteduktig. Kände igen mig så väl när jag skulle upp med framhjulet första gången så det var roligt att se. Hon kommer kunna lyckas långt om hon fortsätter att träna. Hon säger ju att hon vill köpa sig en egen och köra. Det kan ju bli intressant. Vi kanske borde bilda ett team. Dagen blev i alla fall hur lyckad som helst. Vi lyckades vara ute några timmar. Vi stannade till på lite olika ställen. Först hittade vi en ”större” parkering, bilderna ovanför. Efter vi var klara där åkte vi vidare in mot stan för att lillasyster behövde en toalett och sen skulle vi till hamnen. När vi kommer ner till stan så är det en vän som jobbar. Vi passar på att stanna till där och pratar lite. Han skulle även envisas om att cykla (han har fått tummen ur led plus en spricka i benet) så han bör verkligen ta det lugnt. Men känner man honom rätt så kan han inte det. Just ja, jag har alltid tänkt att jag inte ska ramla. Vet du vad jag lyckas med? Jo, jag lyckas med att ramla, med longboarden. Åkte ner för en backe först och det gick faktiskt hur bra som helst. Cykelbana – fyrvägskorsning – kanske inte var det bästa, ifall någon skulle dykt upp. Men det gick hur bra som helst. Senare kommer vi till en ny nerförsbacke, lite brantare. Lillasyster tycker att jag kan åka ner ifrån den. Jag, självklart ska jag göra det. Klarade ju förra liksom. Men denna gången gick det inte riktigt som det skulle. Brädan började vobbla! Jag blev smått rädd och tog mig friheten att hoppa av brädan mitt i nedförsbacken, mitt i farten, än att vänta på att trilla av den sen. Det värsta var att farten var så hög att jag inte fick stopp på mig själv så jag trillar ner i backen i en full jäkla fart. Lillasysters pojkvän säger -det skulle vi ha filmat, det såg fett roligt ut.” Haha, ja det gjorde det säkert.. Jag klarade mig lindrigt i alla fall. Ett par skitiga byxor och skrapsår på händerna. Sen var det bara upp på brädan igen och åka.
Japp, så kan det gå! Men det bästa efter fallet. Det är att jag kände mig tryggare på brädan. Skumt va? Men det är sant!
Vi fortsatte som sagt vår resa genom stan och hälsade på en vän på jobbet och tog en kisspaus. Sedan rörde vi oss vidare mot hamnen och vidare till Lögastrand som det nu heter (tidigare hette det Lögarängen). Där stannade vi tills vi skulle röra oss hemåt igen.
