Igår skrev Marie Plosjö om att tjejer borde ge varandra fler spontana komplimanger (även killar såklart) och idag tänker jag skriva lite om en slags motsats. Jag är naturligt smal, jag har smal benstomme, snabb förbränning och är inte så stor i maten. Jag är väldigt bekväm med min kropp och jag tar hand om den till den gräns att jag känner att jag mår bra. Jag bantar inte men jag tänker på vad jag äter och hur jag motionerar. Jag kan samtidigt trycka i mig en hel pizza om jag verkligen är sugen på det för att inte tala om Ben&Jerry ice cream. Nu till poängen, inom ca 1 vecka har jag fått dom här kommentarerna: ”Gud vad du är spinkig, du har ingen rumpa ju”, på en restaurang sa servitrisen när jag nekade efterrätt ”There’s no way to fatten her up?” och när jag igår på mitt kontor klagade på att ac’n var för kall sa en annan; ”You should start eating, you have no fat to protect you”
Det här var bara exempel. Frågan är varför är det ok att hacka på folk som är smala men att göra tvärtom är totalt tabu!!?
Vem vet? Jag kanske inte alls är bekväm med att ha en liten rumpa, jag kanske inte hade haft råd att ha de bröstinlägg som jag nu har, jag kanske vill se annorlunda ut? Nu är inte fallet så utan jag är jättenöjd, men ska man bara ta det för givet? Jag skulle väl aldrig säga till någon att de kanske slutar svettas om de slutar äta så mycket?
Jag tycker att man ska fokusera på att, som Marie skrev, ge snälla komplimanger istället och göra någon glad, oavsett storlek! X
