Jag har drömt väldigt jobbiga drömmar senaste 3 nätterna. Som att det ligger gamla rester kvar från skilsmässan. Tryckande känsla av att inte lita på den ena och andra och otrohet rakt i ansiktet i princip. Vaknar alldeles kallsvettig och jag blir såklart glad av att det bara var en dröm men lika väl och starkt minns jag hur det var att vakna och veta att allt var sanning och vardag. Ständigt denna rädsla för otrohet. Stackars lilla tjejen som fick gå igenom det brukar jag tänka och nästan förtränga att det faktiskt var jag själv. Jag har ju tagit mig upp igen, tack vara min Jonas, men hur skulle det kännas att fortfarande vara ensam mamma och bära allt det där själv?
Keep living and loving x
