Så, nu sitter Aidens pappa snart på planet tillbaka till Stockholm (han är maltes men bor i Sthlm, jag vet, det blev lite omvänt) Go Ryan Air säger jag bara. En lättnadens suck för att jag slipper känna hans frånvarande närvaro bokstavligen talat. Jag, Aiden och Jonas har en betydligt lugnare vardag ensamma.
Nu har jag lagat risotto med saffran och smörstekta färska champinoner och förhoppningsvis ett glas rose. Jag är visserligen smått trött efter kräftskivan som vi var på igår, väldigt väldigt gott och enda minus är att fingrarna fortfarande luktar svagt av firre…..men ändå. Rose går alltid ner ;o)
xox