Jag har druckit lite rose, saker och ting får ett annat perspektiv då hehe. Jag blir mest irriterad varje gång jag får den känslan av annat perspektiv och storhetsvansinne att jag slösar bort tiden på mitt nuvarande jobb. Jag kan mer, jag har mer än så!
Jag har sagt det förr, jag vill inte vakna vid 70+ och tänka att jag kunde gjort mer, kunde slängt mig ut för klipporna och bara chansat och tagit för mig. I will…I will do.
Igår var ett exempel. Jag känner att jag håller på att komma närmare en annan person nu. En vän. En tjejkompis. Jag är verkligen glad över det för den här tjejen är en väldigt gullig och söt tjej. JAG är kass på att ringa och höra av mig och föreslå dates. Jag är den som alltid blir uppringd så jag har aldrig ansträngt mig…men nu känner jag att jag vill anstränga mig. Igår överraskade jag mig själv med att säga att jag skulle komma förbi henne på kvällen och prata lite och umgås. Jag brukar aldrig göra det. Jag är glad att jag gjorde det för vi hade jättetrevligt och det känns som att vi har mycket att prata om. Hoppas att det är så…Poängen av inlägget; våga. Ta för dig.
Puss
