Jag blir bara så less…jag börjar förstå poängen med dagböckerna som man hade när man var liten. Då var allt hemligt och personligt och man fick ha sin åsikt utan att få den förstörd av andra. Back to the old days tror jag.
Jag förstår helt enkelt inte andras syn och tankar. Och ingen verkar förstå mina.
Puss!