Jag blir lite less på personer som uttrycker sig i både blogg och verklighet att antingen är man en toppen tjej som tänker och säger bra om allt och alla eller så är man en elak person?
Tro mig, alla har 2 sidor. Good or bad. Jag anser mig själv vara en snäll och ärlig tjej men jag kan helt lugnt och ärligt säga att jag tänker för mig själv eller säger till de i min närhet ett och annat otrevligt ord om de jag möter. Every day.
Varje dag kommer det ett ’damn vilket fetarsle’, ett ’vad hände med hennes hår?’ och x antal sarkastiska kommentarer till höger och vänster. Ibland känner jag mig som Chandler i Vänner när han skulle göra ett nyårslöfte att aldrig mer dissa folk med sarkasm. Det kliar i hela kroppen och sen slänger man ur sig tio tusen saker.
Det betyder heller inte att jag tycker illa om den personen som helhet. Jag kan t.o.m verkligen gilla den personen.
Jag är precis lika mycket åt andra hållet också. Jag ger mer än gärna ärliga snälla kommentarer och jag älskar när människor slänger ur sig spontana kommentarer fast det är någon man inte känner.
Visst, det är dubbelmoral att säga (jag har t.om gjort ett inlägg om det tidigare) att man ska vara snäll, god och inte prata illa om någon men trust me…alla gör det..Kanske inte in their face, men i tankarna. Precis lika mycket som andra dissar mig när jag har flottigt hår eller ’jag försov mig och hade inga snygga kläder’ dagar…fine.
Puss