Varje dag när jag går hem från jobbet så går jag förbi mitt gamla jobb. Antingen kan jag titta mot havet och båtarna (som jag oftast gör) eller så kan jag som idag kika över mot huset där jag jobbade. Och så började jag att tänka på Claire. Min gamla kollega. Den lilla gulliga söta tjejen som är några år yngre än jag är.
Gud straffade henne kan man säga, minst sagt. Inom loppet av några år hände detta; Först dog hennes mamma, månader senare var hennes man otrogen med en annan gift tjej och Claire spenderade, mitt i sorgen efter mamman, massor av tid med att försöka få sitt äktenskap annulerat. Skilsmässa finns inte här så antingen förblir du gift eller annulerar av vettiga skäl. Otrohet är ett av dem. Ett ganska långt tag senare såg jag iaf henne och killen komma gåendes och höll om varandra och log. Så jag kände mig så glad för hennes skull, hon hade nog förlåtit honom och han ville komma tillbaka.
Ett tag igen efter det, när jag är i ett köpcentrum, ser jag dom igen. Den här gången har Claire en sjalett på huvudet men skrattar och håller killen i handen. Det första jag tänkte är att det var cancer men jag tänkte samtidigt att så hemskt kan det inte få vara.
Tyvärr var det så. Nyligen dog söta Claire. Det är såå otroligt orättvist.